BF Mars/April 2016 - för oss som vill prata här på FL! :)

Hej,

Också gravid, v 7 tror jag, beskedet kom med panik och chock! Längtat så, är över 30 och både min biologisk klocka och alla barn i vänskapskretsen har verkligen fått mig att längta efter barn. Men det var inte planerat, mitt förhållande har varit ett ostabilt, distansförhållande med mkt drama och dessutom inget sex... Hans sexlust är som bortblåst sen ca 4 år tillbaka, när vi sågs i juni hade vi sex 1 gång på 3 veckors härlig semester, det var första gången han kom i mig på 4 år... Och, som ett brev på posten, blev jag gravid. Vet inte vad jag ska göra, att vårt förhållande inte får mig att många blev så himla tydligt nu när jag vet att vi är gravida. Vill kanske inte fortsätta i det förhållandet, men vill inte göra abort och vill inte heller börja som ensamstående med första barnet... Hjälp!!

Ereze och RAM77, tack för tipsen. Har gått hos on psykolog senaste halvåret för att diskutera just förhållandet och hur bristen på sex och bekräftelse får mig frustrerad, osäker och olycklig. Alla vill väl känna sig älskade och attraktiva för sin partner. Har kommit närmare ett beslut om att vi kanske inte borde fortsätta förhållandet men denna helt klart otippade graviditeten satte allt i annat ljus. Tyvärr säger min psykolog att bara jag kan veta vad jag mår bäst av... Min kille är fantastisk på så mkt annat, vi har bra diskussioner om allt, han erbjuder massage och frukost på sängen eftersom han vet att jag inte gillar morgonar. Hur mkt kan man kräva, kan man vara lycklig i ett förhållande utan passion, är det hållbart? Nu kommer han till Sverige i veckan, dagen efter dka vi göra ett ultraljud på abortmottagninhen och sen får vi väl fatta något beslut... Har någon gjort en abort och ångrat det??