• Anonym (ledsen)

    Hur kan man veta i förväg hur någon blir som förälder?

    Min sambo har en systerson som han älskar väldigt mycket. När vi träffades pratade han massor om systersonen och allt de brukar göra tillsammans. När vi flyttade ihop planerade han massor med saker, lekland, bio, nöjespark osv med systersonen. Han köpte ofta leksaker till honom och i viss mån anpassade han vårt/sitt liv till systersonen. När vi hälsade på hos hans syster lekte han hela tiden med systersonen.

    När vi började prata om barn sa han jämt hur roligt det skulle bli att få se ett barn växa upp, göra roliga barnaktiviteter och allt sånt.

    När vår son föddes hjälpte han till med allt de första två veckorna och sedan började han jobba. Sen dess har han gjort i stort sett ingenting. När jag försöker få honom att vara med sin son suckar han och säger Vad ska du göra? Hur lång tid tar det? Att jag bara vill ha en paus ibland fattar han inte trots att jag sagt det hundra gånger. Att han inte ens har ett starkt band till sin son fattar han inte heller och sonen blir mammigare för varje dag.

    Vår son har aldrig sovit på pappas bröst. Han har aldrig vyssjat sonen till sömns. När sonen hade kolik och jag vankade av och an i timmar och ville ha avlösning så svarar han Han trivs inte hos mig. Jag har peppat och tjatat och pushat och allt jag kommit på för att han ska ta mer ansvar men han vill inte. Jag har försökt få honom att flaskmata men när bebisen inte vill ta flaskan ger han upp direkt och säger att det är meningslöst. Om bebisen skriker säger han direkt oj är du trött trots att han precis vaknat. De senaste månaderna har han skyllt på allt från ont i magen till att han är för trött för att slippa undan. När han inte jobbar sitter han bara i soffan och blir tröttare och tröttare. Han har inte tagit sonen en enda gång på natten och när jag säger att jag tycker att han ska ta mer ansvar är svaret alltid men jag jobbar ju och så nämner han en sak han gjort typ tog ut soppåsen igår.

    Om jag ber honom ta lillen en stund sätter han sig i soffan med honom i famnen sen undrar han vad som är fel när lillen börjar gnälla och skruva på sig trots att jag förklarat jättemånga gånger att han vill leka inte sitta still och kolla på tv. När jag tar upp honom när han suttit med sambon ett tag säger sambon Jag tror han har bajsat. Tror? Du har inte kollat då säger jag. Men jag var inte säker svarar han. Han sitter hellre där och låter lillen ha bajsig blöja än att kolla alltså. Han har bytt två gånger senaste halvåret och då bara för att jag tvingade honom. Han har matat några gånger men bara när jag redan gjort iordning maten och efteråt bryr han sig inte om att torka av ansikte och händer även när han är helt täckt av mat eller kläderna blöta eller helt nedsölade. Bebisar är såna de är kladdiga säger han bara om det. Ja men då byter man tröja och torkar av liksom säger jag. Han tycker det är onödigt för lillen blir ju kladdig igen nästa måltid. Om jag ber honom hjälpa mig med något direkt som att sonen kräkt ner oss båda och hela golvet säger han jag måste gå på toa och låser in sig en halvtimme. Jag hade jätteont i magen säger han sen när jag skäller på honom.

    Det är meningen att han ska vara föräldraledig i höst men nu säger han att han inte tror att han klarar det och det tror inte jag heller att han gör. Idag sa han att det nog är bäst att vi inte är tillsammans eftersom jag alltid tjatar på honom och jag håller med men jag vill inte att sonen ska behöva bo med honom.

  • Svar på tråden Hur kan man veta i förväg hur någon blir som förälder?
  • arianne03

    Det låter som en jättejobbig situation! Kan det vara nån slags depression? Kan du få med dig honom på familjerådgivning?

  • Anonym (Hm)

    Prata med någon i hans familj och berätta hur läget är och få den personen att prata med sin sambo.

    Det låter som att han är rädd för att göra fel med barnet och därför hellre inte gör något alls?

  • Anonym (ledsen)
    Anonym (Hm) skrev 2015-07-17 13:45:36 följande:

    Prata med någon i hans familj och berätta hur läget är och få den personen att prata med sin sambo.

    Det låter som att han är rädd för att göra fel med barnet och därför hellre inte gör något alls?


    Hans mamma vet och hon har sagt till honom.
  • Anonym (ledsen)
    arianne03 skrev 2015-07-17 13:38:44 följande:

    Det låter som en jättejobbig situation! Kan det vara nån slags depression? Kan du få med dig honom på familjerådgivning?


    Jag har tänkt på det men han tycker inte själv att det är något problem så han skulle inte gå med på det.
  • Anonym (Ebba)

    Jag tror visst att han kan klara av att vara med sonen.
    Föräldraledigheten kan vara precis det som behövs för att knyta dem tajtare till varandra. Problemet nu när de här sakerna inträffar är att du finns där. Så rent praktiskt behöver han inte lösa situationen, trösta, vagga, mata och vyssja för du finns där.

    Bli lite hårdare med att gå iväg och lämna dem ensamma så att han MÅSTE lösa det som uppstår. Då får han säkert lite mer självförtroende också så småningom. Så funkar min man i alla fall. Han kan vara sån som gärna bara "här" och räcker över barnet när det är ledset eller kinkigt. Men när han väl måste så är det inga problem.

    Om jag var du skulle jag ha ett snack med kille och vända lite på det och säga att ...."EFTERSOM du nu ska vara ledig i höst så kan det vara bra att ni får spendera lite tid tillsammans. Därför tänker jag nu börja träna/fika med Mia/hälsa på min mormor två kvällar per vecka (valfri aktivitet) och jag kommer vara borta typ två timmar. Och nästa lördag är det hälsomässa (valfri aktivitet) så om det inte är något särskilt då tänker jag gå på det. Det är mellan 9 och 16".....
    Det borde få fart på snubben

    Om det inte är något mer som ligger bakom. Tycker det vore sorgligt om ni gick isär enbart pga detta.....

  • Seven Costanza

    Håller med anonym Ebba. Han är lat och jag förstår att du är besviken med tanke på hur han pratat om syskonbarnet - då borde han ju ha blivit MER engagerad än så när det gäller sitt eget barn. Jag tycker att han ska vara föräldraledig och att han får vänja sig inför det. Förhoppningvis får han då upp ögonen och knyter an till sonen och steppar upp i sitt föräldraskap. Skulle det vara så att ni ändå separerar efter hans föräldraledighet så är ju en fördel att han pch barnet är bekväma med varandra och då brukar man kunna ha växelvis boende en eller några dagar åt gången när de är små för att sedan öka till varannan vecka.

  • Anonym (Naiv)

    Det är klart att han tyckte att det var kul med barn när han kunde välja själv och bara göra de så kallade roliga sakerna med sin systerson. Han var väl naiv och trodde att det skulle bli samma med ett eget barn. Sen kom sanningen och bet honom i röven.

  • Anonym (Ebba)

    Bra komplettering där Seven Costanza!

  • Anonym (zx)

    Alla män är väl såna.

  • Anonym (Ebba)
    Anonym (Naiv) skrev 2015-07-17 14:34:47 följande:

    Det är klart att han tyckte att det var kul med barn när han kunde välja själv och bara göra de så kallade roliga sakerna med sin systerson. Han var väl naiv och trodde att det skulle bli samma med ett eget barn. Sen kom sanningen och bet honom i röven.


    Eller så kan det ju vara att han tycker det är svårare nu med eget barn, att han liksom förväntas kunna ta hand om och läsa av och liksom "förstå" sitt eget barn bättre. Kanske var syskonbarnet också äldre och kunde kommunicera mer.
    Det kan alldeles säkert bli bättre i alla fall, det tror jag!
Svar på tråden Hur kan man veta i förväg hur någon blir som förälder?