Vilka glassar får era barn?

Det blir rätt mycket glass på sommaren här vid fint väder. För mig hör det till barndomen och sommarlov.
Vi är ute och åker rätt mycket just nu och besöker olika städer och övernattar här och var och då blir det ofta glass på nån trevlig glassbar där vi är. Även hemma köper vi gärna glassen i glassbarnen.
I frysen brukar vi ha nåt paket med Gbs klassiker och nån som passar om vi ville göra egna strutar, egen glass gör vi också gärna.
Våra barn är fysiskt aktiva och äter sund kost i övrigt så nej, jag ser ingen anledning till att de inte får välja fritt när de får. Har samma erfarenhet som flickan och kråkan, de lämnar om det skulle bli för mycket och oftast ser de inte till storleken utan till vad de gillar. Enligt min erfarenhet brukar det vara de barn som väldigt är strikt hållna som inte kan sluta äta även om de fått nog och alltid ser till den glass, godisbit eller bulle eller vad det än är som är störst.

Precis, se till helheten och då inte bara barnets fysiska aktivitet utan till vilken kost det äter i vanliga fall, om det finns risk för övervikt, barnets vikt, beteende när det ser en sötsak osv.

Så kan det givetvis vara och det är förståeligt. Jag har sällan upplevt det så utan det har snarare handlat om föräldrarnas sockerrädsla och när de tänker låt gå nån gång ibland äter barnet som att det inte fanns någon morgondag och vill ha störst och mer. Detta har jag även sett leda till missbruk av mat i vuxen ålder.

Ja och då skulle jag säga att det är väldigt dumt.

Jag har sagt det tidigare, du har en egen problematik och risken är att du överför den på dina barn, jag skulle jobba på mig själv om jag var du i första hand. Vad triggade dig, fick dig att hamna i den situationen? Inte var det väl en glass nån gång ibland? Fundera på sådant. När det gäller din dotter, vad tänker pappan? Har man ett eget missbruk är det lätt att man överdriver och ser saker som egentligen är oskyldiga.

Och det i all välmening, Alexi. Det hoppas jag du förstår.
Oavsett vad det gäller som vi inte vill att våra barn ska vara eller bli som vi är eller var kan det få motsatt effekt om vi inte tänker steget längre, att de är egna individer med vem vet, ett helt annat liv.
Är du eller något annan på riktigt orolig skulle jag kontakta en dietist för råd. Kanske en psykolog. Jag skulle inte rekommendera någon att använda din väninnas metod. Den skulle kunna vara som gjord för ätstörningar. Att belönas med sött för att man är aktiv blir tokigt, det är i en annan ände man måste börja. Det finns oftast en orsak till sådant beteende  och finner man den är det lättare att komma till rätta med det.

Vad bra att ni är så medvetna om problemet och vill söka hjälp. Tråkigt att ni fick ett sådant svar av vårdcentralen, det förvånar mig måste jag säga då oavsett om det är en dietist eller samtalshjälp ni behöver så är ofta vårdcentralen det första steget dit och det är inte ovanligt att det finns mottagningar som specialiserar sig på liknande problem som utgår från vårdcentralen, om inte annat tycker jag väl att de ska kunna slussa er vidare. Nu är det ju som det är på sommaren men jag skulle ringa igen men kanske i höst och då be om en läkartid men problemet ligger ju hos er och det måste ni ju vara tydliga med. Jag tror ju att det där går hand, ni kan lättare ge barnen sunda vanor  om ni inte fortsätter gå omkring med ett stört ätbeteende själva, ätstörningar hos föräldrarna är nog det som påverkar mest skulle jag tro.
Vad tyckte du själv om din väninnas metod?
Om du eller din man ser till vad som ni tror vara orsaken till hur ni använder mat gissar jag att det inte handlar om att ni fick glass varma sommardagar eller annat onyttigt ibland? Var ni fysiskt aktiva och fanns där en balans i övrigt när det kom till mat? Rör sig barnet och serveras bra mat för det mesta skulle jag inte oroa mig över onyttigheter ibland men det är jag. Sedan ska man såklart vara uppmärksam, om barnet inte har någon botten som någon sa t.ex, det kan finnas fysiska såväl som psykiska orsaker. Stört ätbeteende hos föräldrarna skulle mycket väl kunna vara en orsak.

Du kan inte se att det fanns något under dina tonår som triggade detta?
Jag förstår att det är obekvämt men ni måste bli utredda. Tänk om det är något fysiskt, vill ni inte veta?
Jag jobbade under en period med missbrukare, de sa alltid att vi visar inte barnen men barnen hade sett allt när de kom på besök. Säger inte att det är så för er men värt att tänka på kanske, barn ser mer än vi tror att de gör.
Jag ser väl inte alls hur BVC är rätt men kontakta dem om det känns rätt för er men berätta då om er egen problematik. Jag gillar dig jättemycket men det är där ni måste börja.
Du behöver inte lita till mig eller någon annan här men din väninnas metod skulle kunna vara ett recept för ätstörningar. Tror du skulle få samma svar av en dietiskt, psykolog.

Att du tänker om är jättebra.
Att du vill dina barns bästa är tydligt men om du hade kommit tillrätta med ditt eget ätbeteende hade du inte funderat i samma banor om det inte var av ren princip.