Ny 4,5-årstrots eller en följd av ledigheten? Fler?
Min 4,5-åring känns ganska förändrad nu under sommaren. Hon har varit ledig sedan vecka 28 och jag och sambon gick omlott första veckan och nu är det bara jag som har några pass kvar.
Hon har blivit extremt bufflig när hon ska upp i knät eller ligga bredvid. Då jag är gravid är det inte skönt med knän och armbågar i magen, men hon verkar inte kunna lugna sig även om jag säger till henne och hon lovar. Kanske håller hon på och växer en massa och har inte kvar samma kroppskontroll längre.
Likaså har hon inte tålamod att vänta utan ska göra saker direkt oavsett om jag säger nej eller inte. Det känns som att hörseln inte fungerar alls, men hon kör helt enkelt sitt eget race.
Hon är även väldigt högröstad och pratar konstant och har svårt att låta oss vuxna föra en konversation vid matbordet.
Lillasyster på 2 vill hon ena sekunden ha med för att nästa tycka att hon är i vägen, så det blir en massa konflikter, skrik och gap, när hon är i vägen, har fel leksak o s v. Ofta rycker hon helt sonika sakerna ur händerna på syrran. Tvingar man henne att lämna tillbaks sakerna får hon ett vredesutbrott och ska ha tillbaks den, skriker och börjar ibland slåss. När ingenting fungerar får hon gå in på sitt rum, men där vägrar hon i princip att stanna. Likaså tar vi ut lillasyster ur hennes rum, men då vill hon inte heller vara kvar där själv.
Likaså plockar hon fram en massa saker som hon inte får ur skåp och lådor när man inte ser.
Just nu undrar jag hur det ska gå när hela familjen är lediga i 3 veckor och man har färre pauser. På ett sätt var det en tröst att kunna vara vid sidan om och märka att hon kör samma race när mormor var här idag, så det inte bara är mig hon är överjävlig mot. Jag blev trött av att bara höra henne och alla konflikter som blev. Samtidigt funderar man ju om man misslyckats fullständigt med uppfostran. Det har ju inte blivit bättre när bara hon och jag varit iväg och vi kommer hem igen.
Frågan är om hon lider brist på tillräcklig uppmärksamhet eller om det bara handlar om en fas hon ska igenom där hon måste lära sig att hon inte får bestämma allt? Eller är det avsaknaden att komma iväg och leka med jämnåriga där barnen leker på lika villkor?
Idag ville hon läsa bok NU, men det gick att få henne att kissa och ta på nattlinnet först så vi kunde läsa i sängen istället. Kanske blir skillnaden större då min sambo inte är hennes pappa och lillasyster får mer uppmärksamhet när jag jobbar. Samtidigt har det tagit en evighet att gå hem från ställen (i flera månader), så det är ju inte särskilt lockande att gå iväg på saker heller. På kvällarna har vi varit ute i trädgården och lekt när det blivit mindre varmt.
Fler som känner igen sig eller tips på hur man står ut denna perioden?