Änglamammor som vill försöka igen

Jag är ledsen att du också varit med om samma grymhet som oss Stokke. Jag kommer som du vara orolig i nästa graviditet MEN jag försöker tänka att det kommer att gå bra nästa gång och det är väldigt ovanligt att man är med om samma sak 2 gånger. Alla jag har läst om (man blir ju helt google tokigt..) som har mist 2 barn efter varandra så har det oftast berott på något, sjukdom hos barnet eller mamman eller liknande. Som sagt, det ä ju väldigt ovanligt men det betyder ju inte att man kommer vara mindre orolig.

Jag kände på mig från första början att något var fel och dagen då jag skulle in på rutin kontroll hos barnmorskan ringde jag min mamma innan och sa -Vad gör jag om dom inte hittar hjärtljuden denna gång? Jag hade tänkt på just det med hjärtljuden, att dom inte skulle hitta dom. Så blev det också. Jag kom in själv och fick åka in på BB själv. Jag ringde och var helt hysterisk till min man som var nästan 10 mil bort på jobb. Han fick köra väldigt olagligt in till sjukhuset. Jag fick beskedet innan han hade kommit in på rummet. Efter alla provtagningar åkte vi hem och grät hela natten. Morgonen därefter åkte vi in. Jag började få värkar vid klockan 10 utav mig själv och tyckte det gick rätt bra. Jag valde bort bedövning eftersom jag kände att jag kunde klara det. Tillsaken hör att jag hatar sprutor så jag ville helst inte ta något i ryggen även om det hade varit bra. En halvtimma innan hon föddes ångrade jag mig.. Men förlossningen tog 2 & 1/2 timma från första värken så jag tyckte att i det stora hela gick bra.

Jag jobbar också med mycket återkommande kunder och ska försöka få vara sjukskriven någon vecka till. Jag planerar att gå tillbaka i mitten på augusti men inte på heltid. Då har jag varit hemma i 4 månader ungefär.

Precis, man vill framstå som stark och trygg även om man kanske inte är det.
Jag kommer absolut att ta något nästa gång! Men då kommer jag såklart ha en levande liten bebis som hjälper till och trycker på så jag hoppas att det går ännu smidigare.

För mig tog det en vecka innan jag gick på jobbet, jag jobbar som hudterapeut och jag åkte in och hälsade några utav mina kollegor. Vi är 7 stycken som jobbar väldigt tätt så jag tog några då och mina chefer kom hem till mig bara någon dag efter det hade hänt. Jag har varit in två gånger sedan dess, en gång på personalmöte och idag var jag faktiskt in igen och det kändes bra. Men jag ska prata med läkaren och försöka få vara sjukskriven tills mitten på augusti och sedan börja lite smått. Mina kollegor är utomlands med jobbet och en är höggravid och ska gå hem så ja vill börja när alla är på plats. Om jag bryter ihop så har jag ett helt gäng som kommer att finnas där runt om mig istället för att börja när alla är borta och man står därhelt själv.
Sen tror jag att jag ska börja med max 50% någon vecka och känna efter. Men får jag inte någon längre sjukskrivning så har jag ju semester att ta ut.
Man ska ju göra det som känns bäst:)

Jag längtar också SÅ efter att plussa!! Jag vet ju som sagt inte riktigt hur min cykel är än i och med att jag bara har haft en mens men jag kör på som om att den är som innan jag blev gravid. Har ju känningar hela tiden som jag tror är ägglossning haha. Men har inte mensen kommit i helgen ska jag testa.

¨Jag kommer vara försiktig med vilka jag berättar för men såklart min man men mina chefer kommer nog att få veta det vid v 14 som sist. Jag hade velat vänta till v 20 men om det var som med elise så syntes det innan v 20 och jag kunde inte träna som förr samt att jag mådde så illa så dom skulle nog lista ut det i vilket fall:)
Kör ni med några ägglossningsstickor? Jag använde inte det sist och jag tror inte jag ska göra det nu heller OM det inte tar för många månader såklart, då köper jag ett gäng. Jag hoppas att kroppen känner sig redo och jag skulle gärna vilja plussa nu för jag vill helst inte komma så nära den 23/4 då elise föddes och inte heller den 28/5 då hennes bf var. Jag vet inte men det skulle kännas så konstigt och nojjigt. Bara en såndär fjantig tanke..

Tack:) Det känns jättebra och det känns som att hon har hamnat på rätt ställe. Hon kommer alltid att vara nära familjen.

Ja det är så hemsk, att man bara har en otäck känsla att NEJ det är något fel. Jag hade en liten blödning i v 7 och jag trodde inte att jag var gravid trots att symptomen steg och jag fortfarande plussade(fick inte komma in och göra något vul/ul). Sen i v 14 så lyssnade vi på hjärtljuden och jag kunde inte heller då ta in att hon faktiskt fanns där. Sen i V 19 när vi gjorde UL så kommer jag så väl ihåg att bm sa "allt som jag kan se ser bra ut". Just det där ALLT JAG KAN SE ser bra ut så kom det bara en känsla att nej det är något som är fel. Men vad gör man när dom inte ser något på ul..

Min mans syster fick en liten dotter som nu är ett halvår, det känns både jobbigt men samtidigt så underbart att hon finns. Jobbigt när man tänker på "hur hade elise varit" osv men fantastiskt att just hon fick komma och finnas i vårat liv.

Vad skönt! Njut utav lite semester:)

Min man är inte sjukskriven. Han var sjukskriven första månaden (maj ut) sen började han jobba 50%i två veckor sen jobbade han två sista v i Juni, tog sina 10 sorgedagar (vi hade missat dom) och jobbar nu en vecka sen semester 3 veckor. Väldigt hattigt men han kände tidigare än mig att han var redo. Sen har vi inte heller samma typ utav jobb. Jag har så otroligt mycket nära kundkontakt och han träffar nya varje dag. Sen är det klart, han har tagit det bättre än mig. Men han har varit helt fantastisk. När man har gått igenom en sån här sak, då klarar man tametusan vad som helst tillsammans!! För det här är absolut det värsta vi kommer att ha gått igenom tillsammans i vårat liv.

Ja, jag valde att mina kollegor fick berätta vad som hänt till alla mina fasta kunder men jag vet ju att det kommer att komma dom som har haft ett uppehåll nu när jag varit borta som inte vet något och då kommer jag få berätta allt.. Men det blir ju faktiskt lättare och lättare att prata om det. Eller lättare var väl fel ord men jag bryter inte ihop varje gång.

Jag är 24 och min man 28, det var vårt första barn!

Hur har ni blivit bemött utav sjukvården/försäkringskassan nu under sjukskrivning? Jag tycker allt har gått bra. Idag skulle jag dock ringa min läkare så han skulle höra av sig när han var tillbaka från semestern. Kom till receptionen och hon frågade ut mig hur det gick med mina antidep. Jag sa som det var att jag inte hade hämtat ut dom och det var bla det jag ville prata med honom om och hon blev mer eller mindre arg för att jag inte hämtat dom.
När han skrev ut dom (en fredag) så kändes det som OK, jag prövar, men sen på helgen när jag funderade lite mer så kände jag att jag ville testa utan. Jag började träna och har ju känt att jag har mått bättre, jag klarar ju av att gå ut bland folk nu och jag umgås med familj och vänner som vanligt. Jag har även varit på jobbet och hälsat på.
Så då bestämde jag att jag inte skulle ta och hade även i åtanke att vi skulle ju pröva bli gravid igen och då visste jag inte heller om jag fick äta dom.
Min fråga är egentligen, tror ni han kommer att flyga i taket när han ringer och hör att jag inte har plockat ut dom?.. Jag har ju inte haft möjlighet att prata med han i och med att han har haft semester under hela min sjukskrivning..

Allt det här med sjukskrivning, mediciner osv är ju ett främmande språk..

Ja jag hoppas också att han tycker att det är bra. Fick bara en chock när hon blev så otrevlig..
Försäkringskassan har varit jättebra faktiskt. Jag trodde vi skulle behöva kämpa för att få igenom min sjukskrivning men jag skrev världens längsta brev om varför jag inte klarade av att jobba och det hjälpte. Det har inte blivit något strul med något, men all min inkomst tror jag redan fanns där i och med att jag hade sökt fp redan i februari och gjort klart allt. Jag kommer i alla fall inte ihåg att jag fyllt i något.
Man behöver ju verkligen inte strul med försäkringskassan när man mitt i en kris.. Me jag tycker det var jättebra att dom har en speciell avdelning som man kan ringa till just när man har förlorat ett barn, att det är speciella personer som jobbar med det. Min kurator fixade i ordning det mesta och skötte telefonsamtal. Pengar måste man ju faktisk ha även om det är det sista man tänker på..

Hade du någon försäkring? Jag hade en gravidförsäkring via Folksam (en sån som var gratis) där man fick ut 10.000 och min man hade en via facket och fick ut 25.000 tror jag. Vi visste inte om att vi hade det men vår kurator sa att vi skulle kolla upp det. Det kostar ju en hel del kring begravning osv. Som sagt, det kanske inte känns aktuellt med pengar men det kan ju vara värt att kolla upp.

Ja jag gjorde ju som sagt klart allt så tidigt, det var en vän som sa att jag skulle ha allt klart innan jag går på mamma ledighet då hon hade fått sånt stul med utbetalningar osv. Hoppas det löser sig snart. Det är ju inte just något man orkar ta tag i...

Min man ringde folksam och där var dom väldigt hjälpsam. Han sa precis som det var och det ställdes inga onödiga frågor. Någon dag efteråt hade jag pengar på mitt konto. Hans pengar dröjde någon vecka då han var tvungen att skicka in lite papper men så fort han gjort det så kom dom pengarna in, inget strul.
Han har är medlem i Seko och fick pengarna från folksam.

Olycksfall!!! Sjukt. Vi fick en blankett just för "avlidet barn".. Båda försäkringarna gällde från v 22 om jag minns rätt.
Vi hade inte heller några höga kostnader men jag har förstått att det kan bli väldigt dyrt beroende på vad man väljer såklart.

Både familj och vänner har stöttas oss otroligt bra. Skulle min mans familj vända oss ryggen under den värsta perioden i våra liv så skulle jag inte tycka att dom förtjänade oss! Kanske hårt men som sagt, ni har en livskris och då behöver man allt stöd man kan få. Även om dom inte vet vad dom ska säga så räcker det ju att lyssna.. Eller bara en kram. Jag förstår att du är besviken.

Har avslaget börjat ge med sig?

vad skönt! Det är viktig med stöd från alla möjliga håll.

Det är så hemsk när man har den där känslan i kroppen att det kommer att gå snett.. Även om jag är rädd för nästa graviditet så känner jag att nästa gång kommer vi att gå hela vägen!

Vad skönt att det har gått bra  med fk! Det är et jäkla meck med sjukskrivning. Jag önskar att jag slapp.. Jag hoppas jag i alla fall blir sjukskriven på minst halvtid nu när jag ska börja jobba. Det känns lite maffigt att köa på med 100% direkt.
Det var väldigt generöst utav hans jobb:) Skönt!

Ja jag kommer i alla fall berätta tidigare för vår familj. Vi berättade i samband med vårt bröllop i vintras, vi gifte oss utomlands och bådas familjer följde med. Vi berättade när vi satt på planet och då var jag i v 14. Mina chefer och mina närmsta vänner kommer att få veta tidigare men sen kommer jag nog att vänta med att berätta för kunder osv tills vi gjort RUL. Jag känner att det är så pass privat och skulle något å snett så behöver jag inte dra historian för dom.

Tack, han ska ringa mig i veckan! Ja så kan det absolut vara. Ne precis, jag har ev bim nu i helgen så jag hoppas jag får säga när han ringer att jag är gravid :) Men vi får se. Efter förlossningen tycker jag att jag har haft så mycket konstiga känningar, mensverk/molverk. och då inbillar jag mig hela tiden att det kan vara ägglossning. Men vore det så så har jag ägglossningar titt som tätt:p
Jag har haft det den här veckan också så jag får väl se om det är mensen som är på g eller om det blir ett plus.

Hur går det för dig?

 

Då håller vi tummarna för att det tar sig denna månad!

Helt rätt, ni/du behöver inte göra något extra för dom. Jag hoppas verkligen att dom en dag inser vad dom gjort. Man vänder inte ryggen till när man ens närmaste är i en livskris.
Min bästa väns vän gick bort efter flera års kamp med cancer. Jag försökte så gott jag kunde att trösta trots att jag själv gick igenom min livskris. Men jag försökte i alla fall och jag visade att jag fanns där.

Vi hade hunnit få hem allt. Det var bara bebiskläder som jag inte hade hunnit handla, jag hade sett fram emot 5 veckors semester innan bf där jag skulle gå och handla alla små kläder. Såklart hade vi hunnit få massor.
Min mamma kom hit någon dag efteråt och plockade ner spjälsängen (som var bäddad..), vagn och lite andra saker som kändes för jobbiga att ha framme. På ett sätt ville jag inte att det skulle försvinna men samtidigt ville jag inte att det skulle finnas framme..
Vi har köpt nytt hus (vi bestämde oss för det bara några dagar efteråt att vi skulle sälja och leta nytt) så idag tog jag tag i alla hennes kläder, packade ner. Ush.. Hennes rum hade vi börjat med och det var också tänkt att vitt skulle vara basen och sen skulle det sättas upp lite tjejiga saker. Nu blev allt bara vitt där.

Men vad konstigt? Din journal?? vad fasen ska dom med den till. Det bör räcka med dödattest!! Jag behövde inte ens det men min man behövde det.

Vad skönt med lite semester! Skönt att kom hemifrån.

Ingenaning hur det med sparad semester funkar. Jag har bara jobbat två år på mitt nuvarande jobb och har bara mina fem veckor som jag fick nu i april. Dom veckorna ska jag fördela ut över året och ev om jag inte skulle bli beviljad sjukskrivning tills i mitten utav augusti tänkte jag ta ut lite semester.

Jag skulle ju haft semester hela Maj men då fick jag ju fp. Känns ju lite konstigt att man inte kan komma fram till en lösning när det är en sån speciell situation.

Mys massor med sambon nu :) Jag ska testa imorgon eller på söndag.:)

Jag glömde skriva, jag hade tänkt göra ungefär som dig. Ca en dag i veckan och sen längre ledighet kring jul! Ev en utomlandsresa i November.