Änglamammor som vill försöka igen

Hej igen!

Vi har haft bra stöd, både från min och sambons familj. Ovärdeligt!

Vi är 26 både jag och sambon. Det var vårt första barn. Fick ett utomkveds hösten 2013. I och med fick vi tidigt ul denna gången, ett i v7 och ett till i v9. Allt såg bra ut där, men har ändå haft känslan från början att det inte skulle få vägen. Hade dock ingen rädsla över missfall utan kände istället att nåt skulle gå snett vid eller efter födseln... Fick ta bort en äggledare i och med utomkvedet och är väldigt rädd om den jag har kvar så kommer kräva tidigt ul även denna gång.

Har fungerat relativt bra med försäkringskassan, sambon har fått papper och ansökt om sina 20 föräldradagar. Jag har däremot inte fått min sgi fastställt ännu, även om jag ansökte redan i maj. Så väntar på att det ska bli klart först sen får vi se hur smidigt det kommer gå att få ut mina 29 dagar. Har ingen sjukskrivning, klarar mig fram tills jag börjar plugga och får CSN igen, känner inte att jag orkar krångla med försäkringskassan då det vara blir några veckor. Jag hade gravidförsäkring hos Folksam och fick 10 000, sambon fick 25 000 från Folksam via sin fackliga försäkring. Sambon har även fått fullt betalt av sitt arbete de första veckorna han var borta, vilket var väldigt generöst av dem :)

Jag berättad ganska sent om den här graviditeten. Runt vecka 15 för familjen och närmaste vännerna och vid vecka 20 för resten. Nästa gång tror jag att jag kommer berätta tidigare för de närmaste. Dels för att jag känner att jag vill vara gravid "fullt ut" från första början och verkligen njuta av det men också att jag vill att de ska veta om något går snett också och ska förstå vad som händer om jag skulle må dåligt eller vara väldigt orolig.

Angående att du inte tagit ut dina mediciner, Sarass, så har jag svårt att se varför din läkare skulle bli upprörd. Säger som stokke. Kanske kan vara så att sköterskan trodde att du gått och plågat dig i onödan och mått dåligt och att hon därför reagerade negativt? Oavsett så är det viktigt att du gör precis som du själv vill och om din läkare nu skulle reagera negativt så får du ha med dig att det är du som bestämmer och känner. Din kropp, dina känslor, ditt beslut :) känner som du inför en möjlig kommande graviditet. Försöker själv klara mig utan mina lugnande så mycket jag bara kan då jag inte vill bli beroende av dem för att kunna fungera då jag inte ska ta dem när jag är gravid. Vilket jag ju hoppas på att bli snart.

Jag håller tummarna hårt för er!

Vi hade alla saker klara hemma, hade ju bara tre dagar till bf när Juni föddes. Vagnen och sängen och skötbädden hämtade min sambos bror bort när vi var på sjukhuset. Hade ingen lust att vakna upp bredvid en tom spjälsäng när vi väl kom hem från sjukhuset. Än så länge är sakerna kvar hos brodern. Vi kommer dock behålla allt, förhoppningsvis kommer de snart få komma till användning ändå. Alla kläder har jag packat ner i påsar men de ligger kvar i den garderob vi hade tänkt som bebisens garderob. Men även de får ligga kvar. Vi har allt väsentligt som man behöver och nästa gång jag är gravid kan jag, om jag ens vill handla nåt, unna mig att handla små söta men kanske inte helt nödvändiga saker.

Jag testar mer stickor varje dag nu. Mest för att jag tycker det är kul ;) men stämmer det att det var mensen jag hade sist så har jag nog inte äl förrän efter helgen.

Jag testade också negativt först med vår dotter, plussade inte förrän några dagar efter bim :)

ja, jag tycker det bara känns onödigt att göra sig av med allt, både ekonomiskt sett och sen att lägga energi på det. Jag hoppas att det kommer kännas rätt sen också och inte som att "det här skulle egentligen en annan bebis ha". Känns också lite tråkigt att få miste om den biten, att planera och införskaffa allt och "boa". Jag känner att det är en jobbig förlust, att gå miste om det där första barnet när allt känns nytt och pirrigt och spännande. Men jag får försöka tänka positivt på det, att jag redan har allt viktigt och nu kan införskaffa precis vad jag vill. Jag tog nästan i i överkant denna gång, har allt från bärsjal till salvor till blöjor till nagelsax. Jag kan tycka det är skönt att ha kläderna kvar, även om det också är jobbigt. När jag blir låg brukar jag rota fram kläderna, titta på dem, fantisera hur Juni skulle sett ut i dem och gråta en skvätt. Kanske låter som självplågeri men är också skönt på nåt sätt, ett sätt att göra det verkligt och en kanal för att få utlopp för sorgen och saknaden.

Jag hade egentligen också velat gå ner lite i vilt först men känner att det inte alls är prio just nu heller egentligen. Hade i gått ner alla de 17 kilo jag gått upp veckan efter jag kommit hem från sjukhuset och magen var också borta. Men nu när kag kommit igång med att kunna äta ordentligt igen har jag nog gått upp några kilon igen och magen har fyllts upp liten igen. Trist men jag känner att jag inte orkar bry mig allt för mycket om det nu. Ska försöka äta så sunt jag kan och mäktar med och komma igång med att röra på mig lite mer sen får det räcka.

Det har ju gått sex veckor för oss nu också. Jag känner dock att tiden fått SÅ fort. Även om tiden innan känns som ett annat liv. Du kanske redan har skrivit det, Stokke, men har ni varit på återbesök ännu?

Kram

Och jag hoppas så att vi alla inom ett år har våra bebisar! Vår kurator sa att inom ett år, då är vi gravida, så är det bara. Var menat som en tröst men jag känner att inom ett år vill jag ha mitt barn! Men visst, är jag gravid inom ett år så vet jag ändå att vi är påväg dit. Det är ju tiden nu, innan man blir gravid igen, som känns tomt, som ett ingemansland.

Visst är det svårt att tro att något kan gå bra när detta är den enda verklighet vi känner till. Men vi får se våra fina änglabarn som bevis på att vi faktiskt kan bli gravida och skapa de vackraste av ungar.

Jag måste säga detsamma till er. Även om jag önskar att detta inte skulle hända någon så är det skönt att det finns människor som går med om samma sak som man kan få ventilera sig hos. Det är ju helt omöjligt för andra i ens omgivning att kunna sätta sig in i ens situation och känslor. Vi är på en stor semesterort och här vimlar det av lyckliga familjer, bebisar och gravidmagar. Emellanåt känner man sig som den enda på jorden som inte får ha den där efterlängtade familjen och som att man aldrig kommer få uppleva det. Jag vill bara gå och tala om för alla hur lyckligt lottade de är och hur de måste ta vara på det.

Nej vad trist! Men som du säger så vet du din cykel nu och att systemet är igång som det ska. Du får ni säkert till det snart! Hoppas du har haft en bra helg och har kunnat tänkt lite på annat :)

Hej! Jag mår överlag ganska bra just nu, är fortfarande på semester och äter god mat, dricker gott och strosar omkring. Ska bli jobbigt att åka hem, tomt. Men ska bli skönt att komma igång med vardagen snart också. Jag hoppas att jag inte kommer tycka det blir allt för jobbigt, är lite rädd för att jag ska dippa när vardagar infinner sig. Ska också försöka komma igång med att träna, mår automatiskt bättre då. Jag testar med stickor varje dag nu. Men inget utslag än så länge. Hoppas du haft en mysig semester.

Jag har också många planer på saker att greja med hemma under hösten, känns som man behöver lite olika projekt att hålla sig sysselsatt med som sagt.

Jag har kunna känt av ägglossningen i form av lite ont i magen tidigare. Så kan ju vara så att det är den som spökar :)

Vad roligt att tråden snöat in lite på inredning! När jag inte tänker på vår dotter eller att bli gravid så tänker jag på inredning ;) jag älskar att fixa här hemma och botaniserar gärna runt på loppisar och antikshopar så fort jag får chansen. Här hemma blandas gammalt och nytt hejvilt! Vi flyttade ganska nyligen till en ny lägenhet, hyres. Men vi letar hus för fullt. Vi vill gärna komma ut lite på landet och jag suktar efter en egen trädgård att få påta i.

En Facebook-grupp går jag gärna med i om du skulle starta en sådan, Sarass

Här är vi nyss hemkomna från semetern. Varit ganska låga idag båda två. Trötta, men också så deppigt och tomt att komma hem till verkligheten igen. Lite som hur det var på morgnarna den första tiden, man vaknar upp för att återigen inse i vilken verklighet man lever i. Har inte fått nån kallalse till återbesök ännu. Börjar nästan bli lite otålig. Hur långt innan själva besöket fick ni er kallelse?

Ja, priserna har verkligen skenat iväg här också. Ganska dåligt läge som köpare just nu, såg helt annorlunda ut bara för ett år sedan. Vi funderar lite på om det nästan är bättre att bygga nytt när priserna ser ut som de gör. Eller köpa ett "ruckel" och totalrenovera.

Jag skickar ett PM med mitt namn sen :) angående Facebook-meddelande. Titta i inkorgen i mappen som heter "övrigt" eller "other". Där brukar meddelanden hamna om de kommer från någon som man inte har på sin vänlista. Men går nog bara att komma åt den mappen genom att titta via datorn, inte på appen.

Inga utslag på äl-stickorna här ännu...

Nuså har jag skickat PM på Facebook till dig. Lyckades skicka meddelande till både stokke och dig här på fl innan jag läste ordentligt vad jag skulle göra ;)