Får jag låna tråden och fråga om en fundering jag fick när jag läsare detta?
Så sambolagen säger att huset jag och min sambo har köpt, som han betalar all insats på och står på lånen för är hälften mitt ifall vi gör slut?
Måste för tillägga att jag skulle ALDRIG försöka ta något han har betalt om utan gå ur förhållandet med det lilla jag kom med utan detta är bara en fundering.
Ja, så är det. Om lägenheten ska ingå i bodelning (vilket den ska om samboavtal inte säger annat eller om ex pengarna som används till lägenheten är ärvda med villkor om enskild egendom) så ska den delas. Då har du rätt till hälften.
Det tycker jag med, därför är samboavtal i högsta grad viktiga vid sådana förhållande. Man kan göra en stor förlust om man köper lägenhet/hus ihop med en partner som inte går in med något. Ex. Sambo 1: har lägenhet värd 1000.000 och lån på densamma på 600.000. Sambo 2: har köpt inredning till lägenhet för 50.000. Bodelning: 400.000+50.000/2 = 225.000 /sambo. Vill sambo 1 lösa ut den andra ur lägenheten måste h*n alltså ge den andra 225.000 i kompensation.
Ett skuldebrev där den som inte gått in med något förbinder sig att betala en viss summa till den andra och att lägenheten därefter delas på hälften går också. Så vet jag att min kusin med sambo gjorde hos en jurist.
Jag skulle tippa att om separationen går anständigt till så utnyttjas inte lagen. Men om det är otrohet, våld eller annat otrevligt inblandat, kanske incitamentet att vara sjysst minskar.
Ni som skriver att ni tycker det är helt fel att man kräver pengarna man har rätt till, tycker ni det gäller alltid? Om man har levt ihop i 20 år och man har tagit hand om barn och hem medan den andra parten arbetat (och betalat allt som hör till boendet), borde den som arbetat få alla pengar vid en separation då också?
Själv tycker jag lagen är rätt tänkt som skyddar de som hamnar i den klassiska kvinnofällan, men tycker tidsaspekten är avgörande. Separerar man efter 1-2 år är det en helt annan sak i mitt tycke.