Jag är för vacker för att kunna fungera socialt.

Jag är extremt vacker, rentav bländande vacker. Nu låter det som skryt men jag hade faktiskt hellre velat vara en tiopoängare istället för en elvapoängare, bortom den tiogradiga skala killar använder.

Att vara så fantastiskt vacker som jag är ställer till problem. Jag vet aldrig om killar och män gillar mig för den jag är eller om de blivit förhäxade av min skönhet. Män och killar i alla åldrar tappar vettet i min närhet och de går inte att föra en normal konversation med dem. Detta har lett till att jag både är barnlös och nästan oskuld.

Kvinnor hatar oftast mig, och de få som inte gör det till en början gör det sedan när de ser hur deras annars 110% trogna män blir som förbytta och dödligt förälskade i mig istället för dem. Det räcker att jag kommunicerar med någons man eller pojkvän i någon minut för att han skall bli kär i mig, oavsett ålder, oavsett vem det än är. Alla straighta män blir kära i mig.

Så jag gömmer mig hemma, jag kan inte gå ut. Bara genom att gå utanför dörren kan jag med min skönhet orsaka gräl mellan äkta makar och tom. skilsmässor. Jag blir isolerad till att kommunicera med folk via internet, utan fotografier av mig. Ett enda foto kan räcka för att förstöra ett äktenskap eller att få en man helt besatt av mig.

Jag försöker klä ner mig litegrann, visa mindre hud, slopa sminket, ha lösare kläder, vansköta håret...men skönheten lyser igenom ändå tyvärr. Jag försökte äta mig fet men allt som hände var att jag fick större byst och bak, vilket enbart förstärkte mitt utseende. Svälta mig vill jag absolut inte göra men jag kanske måste.

Hjälp mig!

Jag förstår vad du går igenom, kunde varit jag som skrev detta för ett par år sen. Jag är en 11.a och alla föll som furor för mig för att jag är så vacker. Jag tröttnade och skaffade Niqab. Nu slipper jag bli jagad.