BF mars 2016

V.4+2 här idag. Plussade för ett par dagar sen på BIM-2 (troligen, lite oregelbunden cykel). Grymt rädd för missfall av nån anledning (troligen pga att vi har haft problem med sjukdom och dödsfall i familjen senaste året så känns som att det får vara nog nu).

Ringde bm igår då jag tar en del mediciner pga min crohns och depression och var på hälsosamtal redan igår eftermiddag.
Inskrivning blir 31/8.

Molande värk som påminner om mensvärk men ändå inte. Och så tycks jag vakna tidigt på morgonen och är kissnödig .

BF 8 mars, så vi tippar på att med vår tur blir det på skottdagen.

Slutade med pillren i januari, har inte prickat ÄL alla månader, så det gick relativt fort ändå att lyckas. Håll tummarna att liten stannar där den ska och växer som den ska.

Illamående, mer ont i ett par timmar (inte tablett-behövs-ont dock), gråtit för ingenting och sen sovit många timmar. Och nu....inte nån känning alls. Inte utan att jag blir orolig.
Läste på nån annan sida att "vi väntar barn, inte missfall" vilket jag försöker ta till mig, men det är svårt.

Imorgon går jag in i v.6 och det känns så himla bra!! Bara 6 veckor kvar tills största risken är över, 7 veckor till inskrivning (får man ta blodprov då och bekräfta att graviditeten är kvar, eller vad gör man?).

Knappt ont i brösten idag, dock rejäl mensvärk igår kväll och idag på dagen men det gick över framåt eftermiddagen. 
Lite orolig, men känner mig ändå positiv.

Ska försöka boka privat vul i v.8 för att stilla min oro (gynakuten jag pratade med idag pga en blödning jag hade häromdagen tyckte inte att jag behövde komma för vul...)

Symtomfri när jag vaknat nyss....kände redan igår kväll att det minskat.
Inte hemma, men så fort jag kommer hem ringer jag gynakuten. Det här är ju grymt! Vill veta om det i mig fortfarande lever.