kan jag neka umgänge?

Jag har ett barn på 5 år. Planerad av både mig och sin biologiska pappa. När barnet var ca 8 månader så separerade vi. Han hörde inte av sig och efter 1 år fick jag ensam vårdnad. Möttes båda med barnet på familjerätten och skrev under papprena. Julen närmade sig och jag frågade om han ville träffa barnet något då, han va sjuk och skulle höra av sig när han blev frisk. Igår, ca 4,5 år senare hör han av sig och tror att han har rättigheter. Att han kan komma in i barnets liv bara sådär. Barnet har inget minne av sin biopappa utan ser mina nya sambo som pappa. Till saken hör också att barnet ligger efter i språkitvecklingen med både tal och förståelse. Vidare utredning kommer att göras då misstanke om adhd och autism finns. Äldre syskon på pappans sida finns, han har funnits för dom när han känner för det. Kan gå år mellan kontakterna. Detta vill inte jag ha in i mitt barns liv. Barnet har stort behov av rutiner, ständig tillsyn. Barnet är extremt aktivt, saknar impulskontroll, saknar totalt känsla för sånt som kan vara farligt. Pappan har ingen förståelse för detta. Han anser att npfdiagnoser är bullshit. Barnet kommer inte vara trygg där. Han sa igår att han kommer att gå vidare. Vart och hur vet jag inte. Men vilka rättigher han han resp jag? Har jag rätt att neka, eller måste jag släppa iväg barnet dit och vara rädd att han inte ser vad barnet behöver? Eller att han inte ser behoven som finns? Hade han hållt kontakten från första början så hade det varit en annan sak, men knäpptyst i 4,5 år, förutom 5 min på familjerätten för 3,5 år sen, sen bara dyka upp som gubben ur lådan och anse sig ha all rätt i världen till sitt barn gör mig heligt förbannad.