Otrohetsaffär gör livet surt

Ett muntligt avtal är ju alltid ett muntligt avtal. Dvs det är minst lika mycket värt som ett skriftligt. Det svåra blir ju att bevisa det hela.

Det Sara skulle kunna göra är att prata med Sven i telefon om saken. Hon ska utan att säga något ladda hem en app som spelar in alla samtal. Det finns flera olika att välja på. Sen ska hon bara prata som om allt är bestämt redan.
Typ. "jag vill att vi spikar en plan för hur vi gör med pengarna jag har lånat ut till dig. Jag har räknat ut, genom att kolla kontoutdrag, att det rör sig om XX kr."
Hon får under inga som helst omständigheter röja att hon spelar in, för då kommer han aldrig säga "hur ska du kunna bevisa att du har lånat ut pengar" och likn. utan då kommer han tvär-neka från första början.
Är du med?

Är det Sven som har varit otrogen? Om inte, tycker jag gott att Sara ska glömma pengarna. Hon har ställt till med tillräckligt som det är, om det är hon som trampat i klaveret.

Samtidigt som du skriver att det är sagt att han ska betala tillbaka pengarna, så skriver du "utan krav på återbetalning".
Har hon bara fört över pengar för att vara snäll, så som man är mot den man tror sig ska leva med resten av livet, och att det kommer jämna ut sig så småningom, men nu vill ha tillbaka pengarna för att han bedragit henne, så blir det svårt, för att inte säga omöjligt, att rent juridiskt kunna kräva tillbaka pengarna.

När man är gifta så har man underhållsskyldighet till varandra. Hon har alltså haft en skyldighet att bidra till hans försörjning och det kan hon inte på rättslig väg få ersättning för nu när de skall skilja sig. Den enda chansen hon har, är att han inser att det vore skyst att kompensera henne för att hon har stått för utgifterna i alla år.

Har de inte varit gifta, så kan det vara lättare för henne att hävda att de har haft någon form av låneavtal även om det inte finns skriftligt. Eftersom han tydligen har rest runt en hel del, kan det kanske inte ens räknas som att de har varit sambor, och då finns det inga som helst lagregler för hur en delning av deras tillgångar och skulder skall göras när de går skilda vägar.

Var i samma sits.

Jag menade på att det säger sig självt; varför skulle jag ge tusenlappar i månaden, som gåva?

Han menade att de var just en gåva.

Rätten gick på mitt spår och trodde på att det fanns ett avtal om att betala tillbaka. De trodde inte heller att jag var så korkad att jag skulle ge honom flera tusen i månaden i gåva.

Jag lånade honom dock pengar till en klocka (kostade 9000 kronor). Den ljög han om och sa att det var en gåva, jag nekade, men den grejjen vann han.

Så jag fick tillbaka omkring 150 000:-, dvs allt jag skulle, plus lite mer. Dock ej för klockan, men det är skitsamma.

Plus lite mer? Så du lurade honom och rätten med andra ord?

Märkligt, vad har otroheten med resten av frågeställningen att göra

Det har väl rätt mycket med den moraliska aspekten att göra?
Jag kan tycka att om man har varit otrogen ska man ge fan i att komma och kräva pengar. Man har gjort tillräckligt stor skada.
Tycker att det verkar allt annat än uppenbart att det är frågan om ett lån, utan någon har nog bara ångrat att han/hon har försörjt den andra, när denne nu har blivit bedragen.