Någon med MÅNGA mf/ma bakom sig som vill följas åt mot nya graviditeter och bäbisar?

Hej,

Jag hoppar in här från annan tråd. Var på VUL i onsdags och de såg en hinnsäck och gulsäck men inget foster. Jag sade det till min man, om en kvart vet vi och en kvart senare var allt i kras. Jag har två barn sedan tidigare efter ivf, på första och sjätte försöket. Nu är det andra försöket för tredje barnet och totalt har jag gjort 9 ivf.

Det som känns jobbigt nu är att trots att jag fått besked att det nog är kört så ska jag dit på tisdag för säkerhets skull, så en liten strimma hopp finns kvar. Detta försök började med att jag blödde dagen innan testdagen i 10 dagar, men sedan steg hormonerna och allt såg rätt ut, mätte hcg med blodprov, så jag trodde att jag kanske förlorat en av de två insatta, hoppet och osäkerheten har hela tiden legat sida vid sida. Nu är jag så ledsen att om det nu hade blivit missfall redan tidigare, varför fortsatte det att växa? Kunde det inte bara fått blöda ut då. Jag har tok-googlat på "sena fästningar", "gömda foster", "när ser man hjärtslag" och gjort en egen kalkyl att jag kanske inte var i 6+6 utan 6+1 när VUL gjordes... jag ni hör, jag håller på att bli galen och slå knut på mig själv. Det är det här som är det värsta, när man desperat rycker efter halmstrån, hoppet lever kvar och varje bakslag blir en lika tung sorg igen. Jag börjar gråta helt utan förvarning när jag tror att jag inte ens tänker på det. 

Ville bara skriva av mig för det är ingen som förstår hur det är.

Annsansa, det låter ju helt fruktansvärt ???? Strulade dina graviditeter innan du fick sönerna också? Jag tycker det är så märkligt att det för vissa kan gå hur lätt som helst ett par gånger och sen "tar det stopp" helt och hållet... Även det omvända förekommer, att man först har flera missfall och sedan flera problemfria graviditeter. Kroppen kan vara lurig!

Var på UL nyss (7+5) och nu såg de både foster och hjärta som pickar. Det ligger 4 dagar efter vad de tror, men jag ska tillbaka nästa fredag igen, då kanske man kan se mer. Vilken berg och dalbana. Jag satt och grät i väntrummet innan UL och sedan hjärtljud. Jag hoppas, hoppas, hoppas att det är friskt och blir ett barn. Jag är glad men vågar inte skrika ut min glädje, för det har svängt så. Samtidigt tänker jag om jag inte hade gjort UL förra onsdagen utan väntat till fredagen förra veckan som var sagt så hade jag kanske sluppit denna vecka av sorg. Håll tummarna!

Jag kände en fästning på RD 4 och sedan samma känsla ca 4-6 dager efter, men jag skrev inte ner det för jag tänkte att det har ju redan fäst, men det kan kanske ha varit nr två som fäste och att det var nr ett som blödde ut tidigare. Vem vet. Hoppas!