Är det så fel att vilja bli lyxhustru?
Min dröm är att hitta en snäll stabil man som inte har något emot att försörja mig. Han jobbar och jag sköter hushållsarbetet (i en liten lägenhet), jag behandlas som en prinsessa av honom och kan spendera det mesta av dagarna med att jogga, träna, pyssla, läsa böcker och vara söt. jag vill inte heller behöva gå till arbetsförmedlingen eller låtsas vara sjuk för att bli sjukskriven utan vill kunna strunta i allt det.
Gärna ett barn, helst inte fler. Jag kräver inte någon lyx, inte några dyra vanor, ingen rikedom. Äter vanlig husmanskost och handlar kläderna på Ullared. Om han får ut kanske 20 000 i månaden så räcker det och vi har till mat, hyra, räkningar och ger mig utöver det kanske 2-3 tusen att shoppa för varje månad så räcker det.
Är det här verkligen för mycket begärt i livet? Jag tycker inte det, men ändå så måste jag stå här och byta blöjor på senildementa som inte vill byta blöjor på självaste midsommardagen....vilket jävla öde.
Jag är jävligt snygg dessutom, och bara 22 år gammal. Skall livet vara såhär?
