Är det så fel att vilja bli lyxhustru?

Känns det bra att generalisera? Jag och alla mina vänner är 90-talister. 75% av oss har jobbat som telefonförsäljare vilket ingen 70?taliset jag känner tycker är ett väldigt jobb. Jag och 25% av mina vänner har jobbat konstant sedan 1an på gymnasiet. Varken jag eller min sambo har tackat nej till ett jobb. Vi har aldrig varit arbetslösa.

I min bekantskapskrets finns inget som heter betald övertid eller lönsamma. Vi är vana att konkurrensen är så hög att man tackar ja till jobb innan de säger lönen, de får man ju se på lönespec sen. Jag studerar idag men måste ju jobba på sommaren och har sökt jobb på McDonalds och vården men blivit nekad efter intervju då jag genetiskt har fel på ryggen och bäckenet. Jag måste jobba för att betala hyra men arbetsgivarna har menat, med läkare att det är för skadligt för mig att jobba på dessa jobb, jaha men man har inget val idag?

Min bästa vän har tre jobb samtidigt och har inte råd som 23åring att flytta hemifrån. Jag tror alla generationer blir sedaa som lata

Jag jobbar för min skull och mina drömmar.
Min sambo jobbar för sin skulle och sina drömmar.
Vi älskar varandra och vill dela livet tillsammans och då blir det som en bonus. När man går ihop blir ju 1+1 mer än 2.

Hade han varit mångmiljonär hade jag utbildat mig och jobbat ändå då jag inte vill vara en bildad förälder och jag hade inte klarat av att bara  leva för hemmet, familjen och pengar. Vill vara något mer.

Sen kanske jag skulle gå ner i arbetstid för att få mer kvalite i livet om jag tjänade över 40 000.

Om du ska vara hemmafru, hur hade du tänkt göra med din pension?
För att då svara på rubriken så tycker jag det är fel att vilja det. Jag jobbar med vägledning och hade någon haft detta som mål så hade jag satt igång en process för att få fram en handlingsplan. Allt för att rädda personens framtid, pension och den personens framtida barn.