Jag har haft mitt barn i snart 5 år. Inga problem. Mitt barn är av den lättskötta sorten, jag tror det har större betydelse för orken än vad man har för ålder som mamma. Det enda som får mig att märka att jag är äldre än de flesta är när jag talar om sådant som hände när jag var ung. Då var de andra mammorna inte ens födda.
Mina vänner har barn som är 3-16 år äldre, eller är barnlösa. Ibland är jag den enda som har ett barn med då vi träffas, men det stör inte mig det minsta. Jag har alltså aldrig känt mig "ensam" som småbarnsförälder. De andra har ju varit småbarnsföräldrar och vet hur det är. När han var bebis var det ju lite besvärligt att umgås förstås, men nu går det hur bra som helst.
Via barnet har jag lärt känna en del andra småbarnsföräldrar. Någon är i min ålder, någon annan är nästan 20 år yngre. Här är det faktiskt personligheten som avgör om man blir vänner eller inte, åldern har ingen betydelse. Jag har också vänner som är mycket äldre än jag själv.