Han övergav sin dotter
Hej! Jag skriver mest för att få skriva av mig och kanske bolla lite idér. Min dotter är 1år, fantastisk! I början av december separerade jag och hennes pappa på min vilja eftersom han var agressiv mot mig, aldrig mot våra dotter. Jag tog henne med mig och flyttade 30mil hem till min syster, det var en stor omställning och jag mådde ganska dåligt.
Efter en månad ville min syster att vi skulle hitta något annat, men det är ganska svårt utan fast inkomst och med bostadsbristen. Då ringde jag min dotters pappa och frågade ifall han kunde ta våra dotter i någon vecka tills jag hade löst allting med boende. Det gjorde han, men sen ringde han till socialtjänsten och talade om att vårat barn inte hade ett stadigivande boende, så de sa till mig att det bästa för henne är att bo med honom.
Det resulterade i att jag inte fick träffa henne mer för hennes pappa. Jag ringde till socialtjänsten nästan varje dag för att försöka få till ett sammarbete, men han ville inte. Efter fem månader skickade jag in en stämningsansökan. Då ringde han upp mig och sa till mig att hämta henne. Det gjorde jag direkt. När jag kom fram till tågstationen stod hennes vagn där, med henne i och en pytteliten resväska med två par byxor, två boddys, en flaska och fem matskedar gröt. På sig hade hon en vinteroverall, mössa, halsduk och ett täcke.
Det var i mitten av april kl 18 på kvällen. Hennes pappa syntes inte till. Jag var så arg att jag höll på att explodera. Jag tog med henne hem, och fick börja om att skaffa kläder och leksaker till henne. Det är ganska dyrt att köpa allt, men vi har fått ganska mycket utav nära och kära.
Hon är 8a månader i stoleken, kan inte säga ett ända ord, inte gå, eller göra något hon bör kunna. Hon är med andra ord tillväxthemmad. Hon hade aldrig känt på gräs, varit i en sandlåda, gungat eller lekt utomhus. Hon hade aldrig haft skor på sig.