Det beror på vilken grad av autism hon har.
En del har en liten släng och klarar sig ganska bra i vuxenlivet så länge de har stöd runt om. Sedan finns det klassiska typen när de sitter och gungar och har nästan ingen kontakt med omvärlden. Många lever i en egen bubbla och kan bo själva i något som liknar ett kollektiv där de har ett eget rum och personal dygnet runt.
Som sagt det beror på vilken grad barnet har som gör att man får anpassa sig.
Varje barn är olika men om man jobbar med barnet så kan det klara sig väldigt bra. Så länge det finns stöd runt om och stöd i skolan så brukar det gå bra.
Sedan beror det på hur man är som förälder, en del vägrar acceptera att barnet behöver hjälp. Sedan så får man hitta vägar som man känner sig trygg med.
Jag vet en familj som inte följde rådet att dela in dagen efter ett schema. Många säger att man ska ge barnet struktur och låta dagarna vara samma. En del gillade det inte men det funkade för den familjen. Deras barn med autism klarar av många spontana saker och klarar av förändringar utan att prata om det i två veckor innan.
Lättare rutiner kan vara bra under morgonen och kvällen.
Men jag önskar er all lycka.