MariaC skrev 2015-10-14 12:55:31 följande:
Vi fick besked idag att vi får bruttolöneavdrag via min sambos jobb. Yes!!! :)
Åh Grattis vad skönt för er! Vi jobbar inom kommunen så det är nog tyvärr inte möjligt för oss men jag ska ändå dubbelkolla!
Vet inte hur långt ni kommit i er bearbetning men är ni inne på donerade spermier om de inte skulle hitta några hos din sambo?
M82 skrev 2015-10-14 09:16:24 följande:
Jag tror det var ett lättare beslut för mig än för mannen. Jag hade haft det som plan B i flera år, att skulle jag va själv när jag närmade mig 30 skulle jag åka till Danmark o fixa barn på egen hand. Var nog svårare för mannen att ta in, men om vi ville ha barn så stod valet mellan adotion eller insemination och med de köer och den process det är att adootera ett barn så tyckte han till slut att insemination var ett bättre alternativ även om vi allra helst hade fått göra barn på vanligt sätt. Vi ställde även in oss i adoptionskö inför framtiden utifall att vi vill ha syskon men inte lyckas så kan vi tänka oss att adoptera. Mannen har tagit till sig dottern helt o hållet o älskar henne precis som sin egen. Myser med henne, byter blöjor och pysslar varje dag. Hon har även våra färger på hår och ögon så det e inga konstigheter. Att va förälder är så mkt mer än bara det biologiska/genetiska.
Vad härligt att han kommit över det nu! Stort grattis till er lilla tjej! Ta mig inte på fel sätt nu, jag frågar mest för att jag är nyfiken på hur man känner när barnet väl är där. Har ni några som helst funderingar om er dotter kanske vill ha kontakt med donatorn i framtiden etc? Eller försvinner sådana oroligheter iom att man faktiskt får barnet? Det är så mycket tankar angående halvsyskon (iom donerade spermier) och allt möjligt som man har nu.... som jag hoppas försvinner när man väl får barn. Jag är också väldigt rädd för att jag skulle leva med ett dåligt samvete att jag satt mitt barn till världen utan biologisk pappa när jag egentligen vill ge mina barn allt. Nu är jag helt ärlig och menar verkligen inget illa! Försvinner sådana tankar och oroligheter? Hur upplever du det? Grattis igen!!!
Kram