Jag har en vidrig kvinnosyn.

Jag har tre barn. Nej det är inte jobbigt att vara så falsk. Det mesta är ett spel för mig och jag börjar tycka att det är roligt. Att notera hur man vinner människors förtroende och folk som tror at man tycker om dem trots att man garvar åt dem bakom ryggen.

Jag har redan en flicka. Vad jag gör? Det är svårt. Den kvinnliga kulturen i Sverige är dysfunktionell men å andra sidan blir hon en outsider om hon uppfostras allt för strikt. Det är en svår balansgång.

Pojkarna är för unga för att ha någon direkt kvinnosyn. Men jag uppfostrar dem inte in i något kvinnoförakt. Jag uppfostrar dem så att de kommer att maximera sitt värde på äktenskaps och arbetsmarknaden.

Varför anser du att jag ser ner på henne? Problemet är inte dottern utan samhället.

Varför skulle jag göra mig av med henne? Hon är en del av vår riktiga familj.

Ser ingen större skillnad på mina barn frånsett att målet med dottern är att göra henne till en kvinna och målet med pojkarna att göra dem till män

Nej, jag kommer bara vara medveten om att hon har andra bra och dåliga sidor.

Kvinnors intellektuella förmåga ser jag ner på men det finns andra styrkor.