• mammalovis

    Styvbarn

    Jag är förvånad över att ni inte har agerat tidigare. Om storasyskonet inte kunnat hantera sin svartsjuka mot lillsyskonet i 6 år och varit fysiskt våldsam anser jag att det är något son inte stämmer hos pojken. Dessutom om han fick syskon vid 7 år. Hade det varit vid 3-4 år hade det varit mer förståeligt då de inte har språk nog att reda ut sina konflikter, utan tar till knuffar och dylikt för att ha leksakerna ifred.

    Vi har en bonusdotter på 10 år och hon är snäll mot sina 2 småsyskon. Visst händer det att hon ger igen när 4,5-åringen luggas eller rivs/slåss när hon blir arg, men det är ju inte så att 10-åringen gör det oprovocerat. Hennes pappa tycker att det är okej, jag är väl mer skeptisk till bådas beteende.

    Hur funkar det i skolan med kompisar och att hantera press där?

    I mina öron låter det som ni behöver ha hjälp med gränssättning och att storasyskonet behöver ha professionell kontakt med kurator eller dylikt. Det låter ju som ett stort problem på båda ställena, stackars småsyskon.

  • mammalovis

    Det kan ju vara så enkelt att han faktiskt har blivit äldre, det har ju ändå gått 6 år sedan han fick syskon sist. Så han kanske kan se att det inte är en konkurrent, utan någon han kan tycka om. Så jag tror inte könet behöver spela någon roll.

    Att han inte lyckas ändra relationen till lillbrorsan tror jag mer handlar om att det är svårt att ändra ett etablerat beteende och där behöver han få er stöttning, så de kan lyckas göra bra och roliga saker ihop, trots åldersskillnaden.

  • mammalovis
    Mommy1986 skrev 2015-06-14 07:58:51 följande:
    Klokt skrivet, det är nog så. Jag är bara så trött och less, återigen börjar en vecka med alla under samma tak glida mot sitt slut. Varit bråk mellan dem, sen åter ser man ändrat beteende när någon hälsar på och undrar varför det inte kan vara så hela tiden, sambon och jag har bråkat för att han till en viss del försvarar honom. Och så ligger en tvätt pojken skulle ha tvättat i början på april kvar, känns rätt äckligt så jag måste tydligen ge vika i den historien. Känner mig som världens surkärring..
    Varför ska DU ge vika, han har väl en pappa som kan tvätta eller avkräva sin son att ta tag i det??? Du är ingen städerska.

    Sedan är det nog så med barn överlag att de skärper sig i andras närvaro. Var tacksam för att det ändå funkar då och beröm barnen när de verkligen funkar ihop. Det är tyvärr svårt att vända en negativ spiral, men det börjar med att man ser det positiva. Sedan får man vara glad för de små framstegen.
Svar på tråden Styvbarn