IVF - när det inte går som planerat

Jag 30. Han 35. Båda helt friska.

Jag har länge haft problem med oregelmässiga menstruationer.

Jag kan blöda mycket men också små spårblödningar.

Mina menscyklar kan vara allt från 10 dagar opp mot 57 dagar.

Jag har varit hos flera läkare. Man vet inte varför jag blöder.

Vi är både "färdiga" med utredning. Man hittar inte fel hos någon av oss.
Mina blödningar var oförklariga; man kallade det för stress eller hormonrubbningar som man alltid gör när man inte hittar orsaken.

Jag har aldrig varit gravid. Han har heller inte gjort någon på smällen. :)

Vi har haft oskyddat sex sedan 2010. Avbrutet samlag. Försökt sedan 2013. I 2014 hade vi 3 pergotime rundor; bildade fina äggblåsor. Men blev inget plus.

Sista 2 försöken körde vi ovitrelle sprutor (ägglossningsprutor) och progesteron vag. hände fortfarande ingenting.

IVF feb/mars korta protkollet. 7 ägg plockades ut. 6 blev befruktade, varav 1 blev befruktat med 2 spermier så det blev ju ingeting av den.
Vi fick bara 2 "ok" ägg. Ena var 7 cellig med fragmenter; gick inte frysa ner.

Den 8 celliga stoppades in. Blev inget av den heller.

Eftersom äggen blev så dåliga. Planerades långa protokollet till nästa IVF.

Jag har sedan mars väntat o väntat på att få starta med IVF nr 2 nu i maj månad.
Denna gången skulle vi köra långa protokollet med nässpray, prednisolon, klexane, o 2 embryo. Jag såg verkligen fram emot det. Fick upp hoppet igen o tänkte att det blir riktigt bra.

Jag skulle börja nässprayen på cykeldag CD 20. Men fick min mens på dag 10 !!! Så jävla surt. Allt blev framflyttat. Vi la upp en ny plan. Jag fick vänta. Planen var att börja på nästa CD 23. Tror ni inte jag får blödning igen på dag 13!!

Och nu är det för sent... IVF kliniken stänger hela juli. Vi hinner inte med 6 veckors behandling.

Jag måste alltså vänta till augusti!!!

Allt känns så jävla surt. Jag är så trött på det här.

Jag mår skit dåligt.

Det började gradvis med att
1. man blev ledsen för sin egen skull varje gång tant röd kom,

2. till att man gick runt o var orolig för tant röd.

3. blev besatt av sin ägglossningsdagar

4. började reagera att alla andra blev gravida o kanske t.om. med syskonsförsök

5. Till att man längre inte kan gå i parken, på stan utan att se gravida magen o kvinnor med barnvagnar o alla springande barn. Jag mår skit. Det har tagit över mitt liv totalt. Undviker att gå ut när det är soligt för jag vet att det är då alla barnfamiljen blomstrar upp i alla parker.

Jag har sedan 2013 "inte" vågat beställa resor, byta jobb, tacka ja till bröllopsinbjudningar , köpa nya kläder etc. för jag hela tiden är så dum o tror att TÄNK OM JAG DÅ GRAVID ...

Snälla finns det någon som solskenshistorier som kan hjälpa mig ur detta?

Vad ska jag nu göra i sommar? Hur går jag vidare om jag aldrig blir gravid?

Hur många färska försök og
frysta försök är värt att utsätta
ens kropp psykiskt o fysiskt??

Cyanea skrev 2015-05-31 20:55:14 följande:

Det låter verkligen som att du har det tufft :( Jag känner med dig. Det är jobbigare än de flesta förstår, det här med ofrivillig barnlöshet. Man hamnar i en bisarr bubbla man inte kan ta sig ur.

Jag har inte jättemycket att bidra med, skulle jag tro, mer än att du inte är ensam i hur du känner. Jag har gått så långt att jag till och med brutit med några vänner när de blivit gravida (inte enbart för att de blivit gravida, bör jag väl påpeka, men det har varit en faktor) för att jag själv skulle överleva.

Jag tänker så här: om ni ändå inte kan påbörja behandlingen innan sommaren, ta er tid att göra saker. Åk någonstans. Skäm bort dig med nya kläder. Ut och festa och ät allt du inte får äta när du blir gravid, för det blir du med största sannolikhet förr eller senare. Var fri och äg din egen kropp och ditt liv en liten stund, för du behöver verkligen det.

Jag har lärt mig att ta det som det kommer. Vi tar ett försök i taget. Kanske vill vi inte prova igen. Kanske vill vi det. Hittills har vi gjort ett äggplock, ett ET (färskförsök) och tre FET (frysförsök) och det har gått ganska bra. Vi har plussat två gånger (ett MF tyvärr). Innan IVF plussade vi ALDRIG. Känn efter själv när ni är där. Börja med att genomföra äggplocket och återförandet. Sen kan vad som helst hända, det är DU som bestämmer.

Jag personligen har inte haft några större bekymmer med frysförsöken. Jag ogillar stimulerade cykler för att jag blir dålig av hormonerna, men själva frysåterförandena är enkla och bra. Det går på en kvart liksom.

Så försök slappna av så mycket du kan - inte för era chanser att bli med barns skull, utan för DIN skull. Du kommer inte orka hur länge som helst om allt du lever för är detta barn som ni inte vet när det kommer. Du behöver må bra. Barnets framtida mamma måste få må bra.

Ta hand om dig!

Tack för du lägger ned tid på att skriva så fint till mig och grattis för plusset!!

Jag har alltid var en person som sällan blir avundsjuk på andra. Jag blir glad för andra även om jag inte själv har vunnit. Men känner att jag börjat tappa det nu. Jag har blivit så bitter. Klarar inte av att gå på stan eller parker utan att titta på gravida kvinnor o tänka "hur gammal kan hon vara" hur många barn har hon? o titta på föräldrar som njuter av sina barn.. jag har förvandlats till en person jag själv inte tycker om. jag hatar mig själv för detta. o tycker jag är så hemsk. stannar hellre hemma än går ut för jag vill inte ha sånna tankar.

Vi gör det positivt av negativa beskedet.

Nu har vi planerat in 3 resor bara i sommar.

Var dina frysförsök ostimulerade?

Vilken vecka är du i?

Så spännande. Hoppas inte du nu tror jag avundas av dig. Jag avundas bara åt folk som bara behöver ligga för att bli gravida. :) Blir glad av IVF historier.

IVF - när det inte går som planerat

INNEHÅLL