IVF - när det inte går som planerat

Det låter verkligen som att du har det tufft :( Jag känner med dig. Det är jobbigare än de flesta förstår, det här med ofrivillig barnlöshet. Man hamnar i en bisarr bubbla man inte kan ta sig ur. 

Jag har inte jättemycket att bidra med, skulle jag tro, mer än att du inte är ensam i hur du känner. Jag har gått så långt att jag till och med brutit med några vänner när de blivit gravida (inte enbart för att de blivit gravida, bör jag väl påpeka, men det har varit en faktor) för att jag själv skulle överleva. 

Jag tänker så här: om ni ändå inte kan påbörja behandlingen innan sommaren, ta er tid att göra saker. Åk någonstans. Skäm bort dig med nya kläder. Ut och festa och ät allt du inte får äta när du blir gravid, för det blir du med största sannolikhet förr eller senare. Var fri och äg din egen kropp och ditt liv en liten stund, för du behöver verkligen det. 

Jag har lärt mig att ta det som det kommer. Vi tar ett försök i taget. Kanske vill vi inte prova igen. Kanske vill vi det. Hittills har vi gjort ett äggplock, ett ET (färskförsök) och tre FET (frysförsök) och det har gått ganska bra. Vi har plussat två gånger (ett MF tyvärr). Innan IVF plussade vi ALDRIG. Känn efter själv när ni är där. Börja med att genomföra äggplocket och återförandet. Sen kan vad som helst hända, det är DU som bestämmer. 

Jag personligen har inte haft några större bekymmer med frysförsöken. Jag ogillar stimulerade cykler för att jag blir dålig av hormonerna, men själva frysåterförandena är enkla och bra. Det går på en kvart liksom.

Så försök slappna av så mycket du kan - inte för era chanser att bli med barns skull, utan för DIN skull. Du kommer inte orka hur länge som helst om allt du lever för är detta barn som ni inte vet när det kommer. Du behöver må bra. Barnets framtida mamma måste få må bra. 

Ta hand om dig!