Efter två tidiga missfall har jag nu plussat igen och jag är såå orolig, förstår inte hur jag ska orka med denna oron ända till vecka 12 när risken iallafall minskat lite. Någon som vart i samma sits och har några tips hur man ska tänka eller någon solskenshistoria? Har en liten kille sen innan där allt gick bra.
Ja, samma här. Jag har kämpat med att inte vara alltför ledsen (då det antagligen påverkar hur fort man blir gravid igen) men tog mig ändå nästan fem månader att bli gravid igen efter mitt missfall. Jag är i vecka fem, har lite spända bröst och stundtals lite illamående men inget markant. Har du symptom? Samma här, sambon går inte och bär på varken samma vilja eller sorg. Han har barn sen tidigare, det har inte jag. Sen slipper dom ju gå igenom en kroppslig process där man stöter ut nåt som man absolut vill ha kvar.. Det blir nog aldrig samma sorg för dom, och ibland känns det som en sorg i sig för oss kanske. Tvingade min sambo att se embryot trots att han kanske hade föredragit att slippa. Jag ville att han skulle se att det faktiskt var nåt, inte bara en massa blod typ. Men nu när man är gravid igen är han glad men jag är mest orolig typ. Det är svårt att glädjas när man är så orolig. Dock försöker jag tänka att det är barn jag väntar, inte missfall!
Ja, samma här. Jag har kämpat med att inte vara alltför ledsen (då det antagligen påverkar hur fort man blir gravid igen) men tog mig ändå nästan fem månader att bli gravid igen efter mitt missfall. Jag är i vecka fem, har lite spända bröst och stundtals lite illamående men inget markant. Har du symptom? Samma här, sambon går inte och bär på varken samma vilja eller sorg. Han har barn sen tidigare, det har inte jag. Sen slipper dom ju gå igenom en kroppslig process där man stöter ut nåt som man absolut vill ha kvar.. Det blir nog aldrig samma sorg för dom, och ibland känns det som en sorg i sig för oss kanske. Tvingade min sambo att se embryot trots att han kanske hade föredragit att slippa. Jag ville att han skulle se att det faktiskt var nåt, inte bara en massa blod typ. Men nu när man är gravid igen är han glad men jag är mest orolig typ. Det är svårt att glädjas när man är så orolig. Dock försöker jag tänka att det är barn jag väntar, inte missfall!
Hejsan!
På tal om symptom så är mina väldigt olika från dag till dag och från timme till timme.
Ena dagen har jag växtvärk i hela buken, nästa känns ingenting.
Ena dagen är brösten ömma, nästa inget.
Tror det är väldigt personligt och bara för att man inte har ett symptom betyder inte att något är fel :)
Jag vet många som gått en hel graviditet utan minsta illamående, växtvärk eller foglossning. Medan andra jag känner blivit sängliggandes från v 18 och sjukskrivna från jobb på heltid i v 20 så det är väldigt olika.
Tänk positivt. Och tänk så här: Vi som är här inne är rädda för missfall, vi blir alltså gravida, jag är inne på mitt 5:e + sedan sep 2014 och har 4 missfall bakom mig. Men jag blir gravid. Min kropp blir gravid. Nån gång kommer missfallet inte bli och vi får en bebis. De som inte lyckas bli gravid alls har inte ens nått dit vi når. Jag tycker t ex synd om min svägerska som försökt i snart 5 år utan att lyckats bli gravid en enda gång, de hittar inga fel på någon av de.
Nu säger jag inte att det ska gå så långt att man ska få massa missfall innan en barn kommer men missfallen sker oftast av en anledning som man kan motverka. Barnlöshet pga att man inte blir gravid alls kan vara desto svårare.
Kramar från en som hoppas få se ett pickande hjärta på tisdag! Gärna fler:P
Hejsan!
På tal om symptom så är mina väldigt olika från dag till dag och från timme till timme.
Ena dagen har jag växtvärk i hela buken, nästa känns ingenting.
Ena dagen är brösten ömma, nästa inget.
Tror det är väldigt personligt och bara för att man inte har ett symptom betyder inte att något är fel :)
Jag vet många som gått en hel graviditet utan minsta illamående, växtvärk eller foglossning. Medan andra jag känner blivit sängliggandes från v 18 och sjukskrivna från jobb på heltid i v 20 så det är väldigt olika.
Tänk positivt. Och tänk så här: Vi som är här inne är rädda för missfall, vi blir alltså gravida, jag är inne på mitt 5:e + sedan sep 2014 och har 4 missfall bakom mig. Men jag blir gravid. Min kropp blir gravid. Nån gång kommer missfallet inte bli och vi får en bebis. De som inte lyckas bli gravid alls har inte ens nått dit vi når. Jag tycker t ex synd om min svägerska som försökt i snart 5 år utan att lyckats bli gravid en enda gång, de hittar inga fel på någon av de.
Nu säger jag inte att det ska gå så långt att man ska få massa missfall innan en barn kommer men missfallen sker oftast av en anledning som man kan motverka. Barnlöshet pga att man inte blir gravid alls kan vara desto svårare.
Kramar från en som hoppas få se ett pickande hjärta på tisdag! Gärna fler:P
Jag har turen att bli gravid fort så har blivit gravid varannan månad hela våren men det har inte velat stanna. Nä min sambo är också glad och övertygad om att det kommer gå vägen, och har vart så ledsen och ni förstår han inte alls min oro. Jag har ont i brösten och mår lite illa, samt att magen är supersvullen, antagligen tarmar o sånt. Jag var inte alls orolig i min graviditet med sonen, utan helt cool och i första grav som slutade i mf hade jag inte en tanke på missfall men nu tar oron upp massor av plats. Men hoppas det blir lättare ju längre tiden går. Har iallafall räknat ut att bf isåfall är 18 januari så jag hoppas så på en liten januaribebis för oss båda!
För mig känns iallafall nionde juni som en bra dag för ett vul så jag längtar verkligen, jag vågar nästan hoppas att vi kommer att se nåt. Kissnödig typ heeeela tiden, kan nästan inte sova en natt utan att kissa 2 ggr vid sänggående, 1 ggn på natten, 2 ggr när man klivit upp!
Hejsan!
På tal om symptom så är mina väldigt olika från dag till dag och från timme till timme.
Ena dagen har jag växtvärk i hela buken, nästa känns ingenting.
Ena dagen är brösten ömma, nästa inget.
Tror det är väldigt personligt och bara för att man inte har ett symptom betyder inte att något ä
Jag vet många som gått en hel graviditet utan minsta illamående, växtvärk eller foglossning. Medan andra jag känner blivit sängliggandes från v 18 och sjukskrivna från jobb på heltid i v 20 så det är väldigt olika.
Tänk positivt. Och tänk så här: Vi som är här inne är rädda för missfall, vi blir alltså gravida, jag är inne på mitt 5:e + sedan sep 2014 och har 4 missfall bakom mig. Men jag blir gravid. Min kropp blir gravid. Nån gång kommer missfallet inte bli och vi får en bebis. De som inte lyckas bli gravid alls har inte ens nått dit vi når. Jag tycker t ex synd om min svägerska som försökt i snart 5 år utan att lyckats bli gravid en enda gång, de hittar inga fel på någon av de.
Nu säger jag inte att det ska gå så långt att man ska få massa missfall innan en barn kommer men missfallen sker oftast av en anledning som man kan motverka. Barnlöshet pga att man inte blir gravid alls kan vara desto svårare.
Kramar från en som hoppas få se ett pickande hjärta på tisdag! Gärna fler:P
Vilken vecka är du i?
Visst vore det perfekt jag ska ringa och boka ett på måndag tänkte jag så finns det ett mål! Ja i vissa stunder känner jag att det här kommer nog gå bra och i andra helt tvärtom så det är väldigt upp och ner haha. Men har fler symptom än vid missfallen så det är ju toppen!
Vilken vecka är du i?
Jag använder även en kräm som heter Progesterall som ska hjälpa kroppen att höja hormonet vid graviditet och vet inte om det är det som gör att det funkar bättre denna gång för har inte använt det innan.