Alkoholism är ingen sjukdom.

Kränkt? På riktigt? Vilka dumheter. Jag blir förbannad på dig. Jag är missbrukare. Det är inte mitt val att jag aldrig någonsin kan känna mig verkligt lycklig utan att vara påverkad av något. Jag kan aldrig känna sinnesro om jag inte är full eller hög. Jag är nykter i perioder, men jag blir aldrig lika lycklig som när jag dricker. Det är en hatkärlek som förstör mig själv. Som du aldrig kommer veta hur det känns, för det är något fel i min hjärna som gör detta beroende, som inte finns hos alla människor. Men du tycker väl inte att psykiska sjukdomar är på riktigt heller(som jag - och en stor majoritet av alla missbrukare har i grunden)?    

Och TS - jag antar att du är utbildad läkare som kan göra sådana uttalanden? Eller?

Alkoholism är en sjukdom, punkt. Det finns liksom inget man kan "tycka" om det, det kvalificeras som och behandlas som en sjukdom. 

Nej, jag tror inte du förstår. Om det bara hade varit att sluta hade jag ju inte varit alkis.   

Eh. Är det mest synd om er då? Eller hur tänker du? 

Jag har inte skrivit att det inte är mitt val att dricka. Men att vara alkoholist är inget val jag gjort. Det är mina receptorer som är utformade på det sättet, plus kombinationen med mina diagnoser. 

De som missbrukar har ofta psykisk sjukdom i grunden. Droger använder missbrukare som självmedicinering för man står inte ut med sin vardag.
"Men man kan ju sluta dricka bara man vill!!!!"
Jaha, men om man inte vill det då?
Jag vill inte gråta mig till sömns varje kväll. Jag vill inte ha mina depressioner eller min ångest. Jag vill må bra. Och när jag dricker är det som att trycka på en knapp. Alla mina problem försvinner och jag känner mig genuint lycklig. 
Jag är inte som andra människor och det är inget jag valt. Även om jag slutar dricka så finns ju beroendet kvar i mina tankar. Även om jag är nykter(som jag är i perioder) så vill jag ju inget annat än att berusa mig igen. Jag vill må bra som alla andra gör, men jag måste använda mig av droger för att känna så. 

Jag tycker det är löjligt att någon annan skulle känna sig "kränkt" pga det. Som om att det vore någon tävling i vem det är mest synd om? Andra har sina problem, jag har mina.