Alkoholism är ingen sjukdom.

Min morfar var alkoholist. Min mor och jag tycker inte det är en sjukdom, det gjorde inte han heller. Han berättade att han vid 16års ålder valde att han skulle supa ihjäl sig och han försökte i 67år innan han dog. Man väljer vad man stoppar i sin kropp oavsett om det är mat, knark eller alkohol.

Jag anser inte heller att det är en sjukdom. De flesta sjukdomar är såna som kan drabba nästan alla bara för att. Alkoholist blir man däremot bara om man missbrukar alkohol. Jag som inte dricker alls kan inte bli alkoholist. Syrran är grav alkis-hon har valt det själv och jag tycker inte ett jota synd om henne! Jag tycker bara synd om de med äkta sjukdomar som de bara drabbats av av inga skäl alls som har med dem själva att göra.

Dom har valt själv att bli alkoholister, vem annars är det som gjort det? Grannens katt? Oavsett vad som ligger bakom missbruket så är de självvalt. Att avbryta ett betonade är svårt, det tvivlar jag inte på. Men det är fullt möjligt att göra det med viljestyrka.

Äsch, lite serotoninbrist är väl inget som hindrar en viljekraftig person att pilla i sig några mackor. Det är ju bara att röra armen med mackan mot munnen och sedan tugga och svälja.

På samma sätt kan väl bulimikern bara sätta en tejp över käften. Ingen tvingar personen att riva bort den.

Och depressioner, ja det vet ju alla att det bara är att rycka upp sig och inte välja att ligga där med täcket över huvudet. Ut och gör raska promenader i vårsolen vetja!

*ironi*

Fast ungefär så resonerar du med alkohol. Utan ironi.

Jag sa inte att det bara är att slänga bort flaskan, ett missbruk är ett missbruk och ett beroende är ett beroende. Däremot är det ingen sjukdom utan just ett beroende.Det är rätt allmänt känt att så är fallet.