Alkoholism är ingen sjukdom.

Äsch, lite serotoninbrist är väl inget som hindrar en viljekraftig person att pilla i sig några mackor. Det är ju bara att röra armen med mackan mot munnen och sedan tugga och svälja.

På samma sätt kan väl bulimikern bara sätta en tejp över käften. Ingen tvingar personen att riva bort den.

Och depressioner, ja det vet ju alla att det bara är att rycka upp sig och inte välja att ligga där med täcket över huvudet. Ut och gör raska promenader i vårsolen vetja!

*ironi*

Fast ungefär så resonerar du med alkohol. Utan ironi.

Herregud har du berättar för psykologer och läkare att du upptäckt anledningen till anorexi, bulemi och depression? Vilket genombrott!! Vem visste att anonym på familjeliv skulle ha svaret, halleluja!

Då kan du ju också ta och maila och informera WHO om att de har fel.

Jag har inte skrivit att det inte är mitt val att dricka. Men att vara alkoholist är inget val jag gjort. Det är mina receptorer som är utformade på det sättet, plus kombinationen med mina diagnoser. 

De som missbrukar har ofta psykisk sjukdom i grunden. Droger använder missbrukare som självmedicinering för man står inte ut med sin vardag.
"Men man kan ju sluta dricka bara man vill!!!!"
Jaha, men om man inte vill det då?
Jag vill inte gråta mig till sömns varje kväll. Jag vill inte ha mina depressioner eller min ångest. Jag vill må bra. Och när jag dricker är det som att trycka på en knapp. Alla mina problem försvinner och jag känner mig genuint lycklig. 
Jag är inte som andra människor och det är inget jag valt. Även om jag slutar dricka så finns ju beroendet kvar i mina tankar. Även om jag är nykter(som jag är i perioder) så vill jag ju inget annat än att berusa mig igen. Jag vill må bra som alla andra gör, men jag måste använda mig av droger för att känna så. 

Jag tycker det är löjligt att någon annan skulle känna sig "kränkt" pga det. Som om att det vore någon tävling i vem det är mest synd om? Andra har sina problem, jag har mina.