Längtar tillbaka till tiden då jag inte hade barn varje dag, hjälp!

Om barnet är tryggt och känner att det är ok att bli lämnad en stund så är det ju helt ok. Och jag begriper dina känslor. Jag hade två småbarn själv, utan pappa. Nu är ditt barn snart 8 år. Det börjar bli stort. Du KAN ta sovmorgon om du ber barnet att kanske kan roa sig själv på helgmorgnar? Eller bara försiktigt krypa ner i din säng utan att väcka dig? Det går att diskutera med barn och sätter du dig ner och förklarar att mamma ibland är jättetrött på lördagmorgon och behöver sova en extra timme, så brukar sånt fungera ganska bra. Men du kan inte få både barnlediga kvällar och barnlediga morgnar. Det brukar vara antingen eller.

Kanske att dina föräldrar kan ta barnet ett dygn varannan helg? Eller fred kväll till lördag em? Det kan ju underlätta. Och gör mysiga saker ihop du och din unge :). Att dyka ner i bitterhet hjälper dig inte, bara gör det bästa av situationen. Man ÄR less ibland - men du vet att din roll nu är främst att vara förälder. Om fem år har du en nästan självgående unge. Och du kommer sakna den här tiden :).

Kram

Det där är onödigt!
Själv flyttade jag ihop. Gifte mig. Skaffade barn. Maken visade sig som en urusel pappa. När jag var gravid med unge nr 2 insåg jag att han var enbart en belastning och han åkte ut. Ur bostaden och ur mitt liv. Han valde att inte ha kontakt med sina barn.
Man vet aldrig hur en människa innerst inne är förrän man skaffat familj (läs barn) med honom. Vissa är världens underbaraste (som min var) tills barnen kommer och slitningarna börjar.
Så håll dina kommentarer för dig själv. TS behöver stöd, inte en massa fingerpekanden och syrliga kommentarer.

Tänk på det positiva. Du vet förutsättningarna. Du behöver inte förlita dig på en karl som faktiskt skiter i att ställa upp - det finns några stycken av dom. Och du bygger en relation för livet. Ditt barn kommer spegla sin uppväxt. Ställer du upp under ungens uppväxt så har du en underbar relation när du blir gammal och han/hon flyttat hemifrån. Se barnet som någon som skall bli en fantastisk vuxen, och det är du som skriver på det tomma bladet! Vilken utmaning :).