Anonym (varit där) skrev 2015-05-06 08:46:45 följande:
Du börjar jobba för tidigt helt enkelt, det är därför du inte blir frisk. Det är ju inte så att du fått utmattnignssyndrom 3 gånger på några år utan du har fått det en gång och inte blivit frisk ännu.
Jag vet hur svårt det är att tänka logiskt när man är sjuk men jag hade en strategi att ta hand om en sak per dag, även om det var så lite som att säga upp ett abonnemang.
Steg ett för dig tror jag är att bena ut vad du egentligen vill. Det kan ju inte ha varit någon nyhet för dig när du började jobba att man som USK jobbar både kvällar, helger och delade turer. Så har det alltid varit och så kommer det alltid att bli folk är ju sjuka dygnet runt. Jag antar att det i grunden är så att du just nu saknar ork och det är därför du inte har något som du kallar socialt liv och då är det enklaste att skylla det på arbetstiderna istället för att inse att det är en del av din sjukdom.
Trivs du med arbetet så ska du ju inte skaffa dig ett nytt yrke utan istället försöka få det du har att fungera. Trivs du inte med det så är det dags att gå vidare. Ta ett papper skriv + i en kolumn och - i den andra och så skriver du på + eller - sidan allt med det yrket du har idag och ser vilken kolumn som får mest poster. Vad man måste tänka på då är att försöka göra det med en frisk hjärna, dvs sånt som är negativt just nu när man är sjuk men som annars är positivt är ju inte i grunden negativa poster.
Om + sidan överväger så är det dags att ta itu med nästa stategi för att få arbetet som USK att fungera i praktiken. Om - sidan överväger så är det dags att gå vidare och då har du också en "mall" för vilka krav du ska ställa för ett nytt jobb. Ex om kvällsarbete är ett absolut minus så är ju ex jobb på restaurang helt uteslutet.
Det viktigaste för dig just nu är att tillåta dig att vara sjuk. Skillnaden i inkomster mellan att vara sjuk 100% eller 75% kan ju inte vara så stor att det påverkar nämnvärt. Själv jobbade jag inte på totalt 4 år från jag först fick min diagnos, började på 100%, sedan 75%, sedan 50%, jobbade sedan 3 månader heltid innan jag däckade igen och blev 100% sjukskriven och började trappa upp långsammare igen. sista året hade jag ingen ersättning alls men med facit i handen var det värt de lånet jag fick ta att verkligen återhämta mig. Jag fortsatte i samma yrke men hos ny arbetsgivare och med lite andra arbetsuppgifter. Jag har jobbat i ett år nu och det fungerar bra.
Tack för ditt långa
svar.Jo jag visste givetvis att det var jobb kvällar helger och delade turer i jobbet som uska, Men jag tänkte att jag provar så får vi se. Och nu känner jag att det jag borde göra är att lämna vården helt.Jag har jobbat dygnet runt känns det som i flera år. Mina dagar har sett ut såhär: Äta,jobba sova,äta jobba sova,och jag har i princip inte haft någon fritid överhuvudtaget. Jobbet har tagit alldeles för stor plats i mitt liv. Eftersom jag har jobbar hela tiden har jag inte kunnat ha ett socialt liv. Har inte kunnat gå danskurser som jag så gärna vill gå på. jag anmälde mig till en matlagningskurs för några år sen,men fick sluta eftersom jag jobbade dom kvällarna kursen var. och då hade jag redan betalt kursen.
Och jag har gjort ett stort antal listor med plus och minus med mitt jobb som uska,och kommit fram till att jag nog borde lämna vården. jag har haft svårt att veta vad jag vill,tyvärr,men nu har det börjat klarna att vården nog inte är ett jobb för mig.
men då sticker en annan fråga upp sitt fula huvud. Vad ska jag jobba med istället? Som inte är så stressigt som vården,och ett jobb med mån-fre tider?
Då blir svaret det jobbet jag hade innan. Det var inte lika stressigt plus att det var "normala" arbetstider. men då kommer jag garanterat få ont i mina axlar igen.
jag är förvånad över hur du har klarat dig ekonomiskt att vara hemma i fyra år??
Man har ju hört att när man går hemma sjuk så har man det inte precis bra ekonomiskt. Så länge skulle jag aldrig kunna vara hemma,även om jag skulle behöva det. Min anställning är på 75% det blir ju inget kvar i sjukpenning med den procenten.
dessutom tar inte min läkare mig på allvar. Nu när jag blev sjuk igen tredje gången ville han knappt sjukskriva mig,och sa kort "byt jobb". Borde väl byta läkare,men var ska jag ta orken och energin ifrån att kräva min rätt till hjälp?
