Graviddepression? Är inte glad över graviditeten

Jag var inte lycklig över min graviditet, men till skillnad från dig, så var jag ok med mina känslor. Jag blev inte ögonblickligen förälskad i mitt barn, som vissa tydligen blir, men det behövs inte heller. Det blev ju bra med tiden. Precis som alla sade att det skulle bli.

Låna eller köp en bok om spädbarn, läs, och handla enligt listan. Se det som att du förbereder dig för ett nytt jobb. Hur det blir, det vet ingen i förväg. Antingen får du en bebis som bara sover och äter, eller en med kolik. Ta inte ut bekymren i förväg. Om det blir jobbigt och du behöver hjälp, så skaffar du hjälp. Just nu är det ok att ogilla läget, bebisen tar ingen skada av det.

Kanske det hjälper att prata med bebisen i magen och berätta hur det känns? Du behöver ju inte oroa dig för att såra bebisens känslor :)

Jag var rädd för exakt samma sak. Jag var också orolig för att jag skulle tycka att mitt barn var fult. För alla nyfödda är ju inte bildsköna precis... Ett godkänt betyg för mig var om jag inte kände avsmak och ångest när jag väl fick mitt barn i famnen. Och det kände jag inte, så då var allt bra!

Bara du inte ställer för höga krav på dig själv gällande känslorna, så blir det nog bra med tiden ska du se!