Och snacka om att slåss mot väderkvarnar. Till och med jag säger hen. Till och med nyhetsuppläsaren. Till och med kurslitteraturen på universitetet. Hen är ett praktiskt ord, men visst kan det bära emot mig att säga det ibland.
Men trösten är väl, att när alla säger det, blir uttrycket avväpnande, och inte tillhörande endast hbtq-rörelsen.
"Hen" kan vara ett användart uttryck när könet är oklart, men i vissa fall har det faktiskt gått för långt.
Det finns förskolor där personalen använder "hen" istället för "han" och "hon" och man inte använder orden "pojke" och "flicka". Man förbjuder visserligen inte barnen att använda dessa ord, men man uppmuntrar dem till att säg namnet, "kompis" eller "hen" istället. Dvs. även när man vet könet. Med motiveringen att "inget barn ska placeras i ett fack på grund av sitt kön" och man bedriver en "könsneutral verksamhet". Det finns även föräldrar som inte anger sitt barns kön till någon utan refererar till barnet som "hen". Läste en artikel om ett par som uppfostrar sina barn könsneutralt och inte ens berättat för släkt och vänner vilket kön barnen har. Då har det gått för långt
