Beror på hur bra relation du hade till släktingen (relationen är ju inte alltid nära bara för att man är nära släkt), om det var någon ung eller väldigt gammal (då är det inte lika oväntat) och vad närmsta familjen faktiskt skulle känna om du inte kom.
Såg nu att det var dom farmor. Eftermiddag din farfar är i livet jag faktiskt gått dit. Det är ju hans livskamrat och hans sorg som måste bekräftas. Kan du inte fråga dina föräldrar Vad de tycker?
Jag avskyr begravningar och går bara dit för andras skull. De skulle bli ledsna om inte jag visade att den här personen var viktig för mig och så vill jag ju vara där för dem.
Men om dina föräldrar har sagt så då tycker jag att du kan prata med din farfar och åka! Jag utgår mycket från min egen släkt när jag skriver och den är nästan obefintlig så det finns liksom inga andra barnbarn osv. Nu låter det ju som att det blir många och då blir det inte lika tydligt att en person är borta.