Resa eller begravning?

Det är min farmor som dött, hon betydde väldigt mycket för mig men det som tar emot mest är att farfar nog hade blivit ganska ledsen... Jag har funderat på att istället närvara när askan ska spridas/marksättas (hur det nu går till) för att hedra henne och stötta farfar men det är ett svårt beslut.

Kompisens resa har jag redan betalat, som en födelsedagspresent till henne och det rör sig om minst 3000 som går förlorat. Det är mest det att vi inte vet när vi har möjlighet att åka annars då vi har skola och jobb att ta hänsyn till. Mina föräldrar har inga problem med att jag kanske reser istället, de vill att jag gör som jag känner och resten av farfars barn med familjer kommer vara där. Men det är mest farfars känslor jag oroar mig för. Farmor var gammal och var sjuk en längre tid men ingen var beredd på att hon skulle dö riktigt ännu. Jag planerar att prata med farfar för att fråga hur han känner men det är ett tufft samtal att ha.

Farfar har "bara" tre barn och tre barnbarn så jättemånga är vi ju inte men andra släktingar kommer också vara där. Det är det att det känns som om jag är det barnbarn som står farfar närmast och han ville även att jag skulle prata i kyrkan, typ läsa en dikt, så det gör att det känns som ett extra svek. Men jag antar att enda sättet att bestämma mig på är att diskutera det med farfar, ännu finns ju lite tid kvar innan avbokningen måste vara genomförd...

Men hur pratar man om det med honom? :(

Jag är också osäker på hur det skulle kännas att vara långt borta medan begravningen sker (dock är det ju ingen jordsättning). Samtidigt så kommer jag känna mig nere över att ha missat den här resan som vi längtat så mycket till. Känns som om jag kommer att vara ledsen oavsett hur jag gör och någon blir besviken på mig.

Jag tänker som så att för den döde spelar det ingen som helst roll, jag hade inte blivit gladare för att fler satt och grät tillsammans i en kyrka. Om jag går på den här begravningen är det för min farfars skull och för min egen.