Igångsättning pga depression?

Jag har blivit igångsatt 37+0 med andra barnet, och 36+3 med tredje barnet.

Hade en jobbig 1a förlossning med förlossningsdepression och svårt att ta mig till den lille. (Föddes 40+1) Därtill har jag varit utsatt för övergrepp. Jag fick suicidtankar och behövde kontrollera förlossningarna.

2a barnet (37+0) Gått upp 14 kg. Allt gick bra. Förlossningen tog 7 timmar och hen vägde 3.4 kg. Gick bra med anknytning, ammade direkt och 2 år framåt.

3e barnet (36+3) Jag hade gått upp 30 kg, mådde sjukt dåligt. Förlossningen tog 2½ timme. Gick för fort men bra. Hen vägde 2.5 kg. Funkade inte med amningen och lilten blev slö ofta första tiden. När amningen väl kom igång var den mest påfrestande. Därpå följde svår kolik som påverkat anknytningen. Slutade amma vid 9 mån. Liten är nu 1½ och jag har fortfarande vissa svårigheter där pga vår tuffa start. Nyligen inskolat på förskolan vilket blivit vår räddning för att ha ork att jobba med relationen.

1.a graviditeten var bra - jag fick förlossningsdepression efteråt som behandlades.
2.a graviditeten var också bra - och det fungerade bra efteråt.

Vad menar du finns i det som läkarna skulle kunnat varna mig för?

Nu gick det 5 år mellan varje graviditet. Efter första barnet gick jag hos psykolog 2 år. Jag gick hos kurator under graviditeterna med både 2an & 3an. Men eftersom det gick så bra med 2an så var det ingen som kunde förutse att det skulle bli så med 3an.