Hon släpper inte ut barnen

Det du beskriver skulle kunna vara min egen situation. Precis som min man och hans exfru så var de skilda ett år innan jag kom in i bilden. Hon har gjort allt för att sabotera umgänget, ignorerat mig när jag försökt prata med henne. Kallat mig vidriga saker när jag ringt henne för att försöka få ett vuxensamtal och till slut har hon kastat luren i örat på mig. Hon har till och med ljugit om mig inför de äldre barnen och sagt att jag är en knarkare! Jag är helnykterist, ickerökare samt utbildad biolog.

Nu har min man inte träffat sina barn på fem år, det kostar mer än det smakar alla dessa konflikter. Blir så förbannad..... när jag ser här på FL mammor som sitter och hatar sitt ex nya och ägnar sig åt umgängessabotage och blir påhejade av en fanclub i trådarna. Man vet att barn som växer upp med en frånvarande pappa är mer utsatta än andra barn, uppvisar sämre studieresultat mm. Det kan ju deras bittra mammor ha i minnet.

Känner varmt med dig, TS.

Kan du citera var TS skriver det? Vi är ju några stycken som tydligen missat det helt....

Jodå folk läser, men du verkar vara den enda som tolkar det som om TS jagar mamman.

Nejdå, jag tolkar det också så.

Mamman visade MYCKET tydligt att hon inte ville prata med TS. Hon öppnade inte dörren. Hon svarade inte på sms eller när TS ringde henne.

TS beskriver att barnen grät och ville gå ut. Att den äldsta skrev till TS att de inte fick gå ut genom dörren.

Att i det läget gå ut till mamman i bilen tyder på ganska dåligt omdöme. Väldigt dåligt faktiskt. Dessutom var ju barnen fortfarande närvarande, även om de gått in till pappan.

Jag anser att mammans agerande genom åren och den här dagen är under all kritik. Hon har inte ned att göra om TS hämtar eller inte. Om hon följer med på uppvisningar eller inte. Om hon köper kläder till barnen eller om de åker på semester ihop. Mamman har gått LÅNGT över gränsen för vad som är okej. Hon använder barnen som slagpåsar.

Med tanke på att mamman tänkte ställa in umgänget så FÖRSTÅR jag att TS åkte dit för att hämta barnen. Jag förtur däremot INTE hennes intention att försöka utsätta mamman för en "lätt konfrontation". Men, jag förstår som sagt att hon 0kte dit för att hämta barnen.

Det finns däremot inget som rättfärdigar att hon ger sig ut för att prata med en människa som så EXTREMT tydligt visar att kontakt inte är önskvärd.

Hade en man på det sättet försökt tvinga sig på en kvinna hade det tagit hus i helvete. Förmodligen hade det kunnat vara grund för en polisanmälan om hot eller ngt.. Att dessutom bli arg för att mamman beter sig illa mot barnen och försäkra att hon inte skulle konfrontera mamman om barnen var där och sedan försöka göra precis det efter att barnen varit med om en sån här sak - INTE ok och väldigt omdömeslöst..

Än en gång. Jag anser att mamman gjort VÄLDIGT mycket fel. . Men TS gjorde definitivt inte rätt hon heller när det gäller det här.

Förstår inte varför du så idogt bortser från ett totalt felaktigt beteende från mamman. Ett beteende som är så mycket värre än att ts två gånger vid samma tillfälle försökte prata med mamman. Något hon nu i tråden klargjort aldrig kommer hända igen. Varför vill du hänga ts för en dags händelser men vägrar se tre år av problem från mamman?

Mamman säger till barnen att dom inte får vara med på tillställningar om ts är med - hot och lojalitetskonflikt

Mamman säger att ts inte får köpa kläder till barnen - lägger sig i saker hon inte har med att göra.

Mamman kräver att allt ska ske på hennes villkor annars får barnen inte träffa din pappa - ställer oromliga krav som drabbar barnen negativt.

Mamman vägrar att hälsa på ts eller ens se henne - sätter barnen i lojalitetskonflikt.

Men det kanske är fullt normalt i din värld? I min värld är det barnmisshandel och överstiger vida ts impuls att hämta barnen och sen att försöka prata med mamman.

Det är hur lätt som helst. Mitt ex barns mamma vägrade ens titta på mig. Jag hade aldrig ens försökt närma mig henne. Höll mig undan rejält av respekt till henne men framför allt för att barnen skulle slippa känna av hennes avighet gentemot mig. Men efter ett år tröttnade jag på att gömma mig i mitt eget hem för att hon inte skulle ställa till en scen. Jag tröttnade på att barnen var ledsna för att jag aldrig "hade tid" att följa med någonstans. Och jag tröttnade på att vara skurken i ett brott jag inte ens var inblandad i. Så jag började bete mig mot henne som mot alla andra. Jag gömde mig inte, jag hälsade och jag följde barnens önskan istället för hennes. Det gav ungefär samma resultat som det ts fick erfara. Var det mitt fel? Hell no! Det ansvaret fick hon bära själv. Jag hade aldrig gett henne anledning att ha problem med mig eller tycka illa om mig. När det beteendet började hade hon inte ens träffat mig.

Så den som ska lära sig att se saker utifrån olika perspektiv är du.

Jag kan se problematiken i ts upprepning, men ser oxå att hon lärt sin läxa. Men jag ser en ännu större problematik i mammans beteende.

Du väljer dock att helt bortse från mammans beteende och lägger all skuld på ts. Det är inte att se olika aspekter eller ha olika infallsvinklar. Komiskt att du inte inser det.

Min bonus har varit med i mitt liv sedan tre års ålder är nu 17 år.

Pappan och jag är gifta och har gemensamt barn. Så det där med att kvinnor byts ut stup i minuten gäller inte alla och tycker att det är lågt tänk.

Varför ska biomamman tänka så? Om det tänket förstör för barnen?

Min bonus ser alla i den här familjen som sin familj. Uppslattar att vi som familj stöttar o ställer upp och alla är välkomna på avslutningar och idrottsevenemang.

Hade bonus mamma haft problem med att jag närvarar så hade bonus bett henne att stanna hemma. Jag vet det.

Det låter allvarligt. Hur gör hon det? Eftersom som hon "förbjuder" hit och dit, finns det något din man kan "förbjuda" henne att göra som gör ert liv enklare, exempelvis förbjuda henne att ringa? De kunde sköta kontakten via mejl i stället.

Fast det är bara en del av historien. Mammans är ju gissningsvis en helt annan. Hade vi fått den också kanske vi tyckt TS varit helt ute och cyklat.

Du verkar också ha missuppfattat syftet med "Känsliga rummet".

Ts har skrivit att hon hotat med att barnen inte får va med om de kommer allihop.
Hade jag varit pappan så hade jag inte sagt något till henne, utan kommit hela familjen. Hade hon sen valt att dra ner barnen från scenen eller fotbollsplanen, så hade jag sett till att dokumentera hela föreställningen. Sen hade hon verkligen skitit i det blå skåpet.

Tvärtom insåg den mamman att hon var ute och cyklade, bad om ursäkt och idag har hon och jag en nära kontakt eftersom hon anser att jag är en viktig del av hennes barns liv.

Självklart finns det många barn som ser bonusföräldern som en självklar del av familjen och vill ha med denne på uppvisningar. Mina dåvarande bonusar led aldrig av att jag var med. Tvärtom. Men visst, får det dig till att känna dig viktigare så fortsätt sätta dina känslor först. Men än en gång slog dina projicerade gissningar fel.

Varför det viktigare för dig att du som mamma får bete dig som en fullständig idiot än att barnen får må bra?

Barn ska få vara lyckliga och bekymmerslösa. Dom ska inte behöva anpassa sig till vuxna människors känslor av bitterhet och småsinthet. Synd att så många föräldrar inte förstår det, men tur att det finns desto fler bonusföräldrar som tar fighten för barnens skull.

Nu är det även så enkelt att man kan i vissa fall översätta styvföräldern med den biologiska föräldern, men den andra beter sig precis lika idiotiskt ändå.
Är det fortfarande din åsikt att vederbörande bör stanna hemma för att inte mammans sinnesfrid ska rubbas?