Jag tänkte en vänlig konfrentation. Säga hej glatt och visa mitt vänliga jag. Jag hade verkligen inte tänkt vara arg o ge mig på henne. Tvärtom. Men visst, jag kan hålla med om att det var dumt att tro det skulle gå så lätt.
Om du trycker på visa endast så får du en bättre uppfattning varför ts åkte för att hämta barnen. Det fanns en logistik bakom detta.
Visst är alla olika. Men vissa olikheter är utanför normalspannet och i detta fall skadar barnen.
Men jag hade självklart aldrig velat haft kontakt med en person som beter sig hysteriskt som denna kvinna. Ts gjorde en felbedömning som hon aldrig kommer att upprepa. Som vuxen kommer hon hantera detta. Barnen kommer nog lägga det till dr övriga galenskaperna som deras mamma håller på med
Fast ts situation ser ju lite annorlunda ut. Hon och maken har varit gifta i tre år, man får förmoda att de var tillsammans något eller några år innan. De har gemensamma barn, halvsyskon till makens barn. Mamman har haft några år på sig att anpassa sig till nuvarande förhållande.
Ni snackar mycket om hänsynen som ska visas mamman. Vad jag undrar är: Är hon den enda part i detta som har rättigheter? Och är hon den enda som är befriad från skyldigheter?
Inte ens barnens rättigheter tar ni in utan fokuserar bara på den "stackars" mamman, som enligt info faktiskt är den enda som betett sig rakt av fruktansvärt i nämnd situation.
Det finns massor av människor här i världen jag helst av allt skulle slippa all kommunikation med. Men som vuxen part i olika sammanhang är det ibland bara att finna sig i att det inte går att helt utesluta och istället agera vuxet däreftet.
Mamman hade flera olika alternativ utöver att ts skulle hämta. Inget av dessa föll mamman i smaken och därför togs beslutet att ts gjorde ett försök. Det första och enda försöket. Hur kan ni få det till en så hemsk handling att mamman har rätt att kasta barnen framför tåget och sen skylla på ts?
Visst, ts borde listat ut att det inte skulle funka. Men dels utgår man ju från att en vuxen människa agerar vuxet, och dels börjar man till slut greppa halmstrån för att lösa problem.
Det är inte konstigt att så många barn mår så dåligt med tanke på hur många egoistiska föräldrar det finns.
Skulle det spela någon roll om de gifte sig för en vecka sedan eller om de gifte sig efter bara en vecka? Trodde det var bara Ove Sundberg och hans fru i Solsidan som höll på med exakta tidsprecitioner.
Hon hade inte behövt ha kontakt med TS. Det förstår jag fullständigt. Jag har minimal kontakt med min bonus mamma idag. Om jag kunde skulle jag haft noll kontakt.
Men - hon hade kunnat öppna dörren så att barnen gick åka på överenskommen tid. Eftersom pappan inte kunde den tiden så gav han tre alternativ till mamman. Han hämtar tidigare. TS hämtar. Mamman kör.
Mamman sa nej till alla förslag. Pappan har i det här läget gjort det han kan för att lösa situationen. Det är INTE ok att mamman ställer in umgänget när pappan ordnat med alternativ. Ville hon så desperat att TS inte skulle hämtat så hade hon kunnat välja två av de andra alternativen. Eller kommit med ett eget.
Faktum är att hon hindrade umgänge. Ngt hon kan bli av med både vårdnad och boende gör om pappan skulle få tummen ur och stämma henne..
Har inget bra svar till dej min vän, men vill bara säga att du inte är ensam. Detta absurda hatet som många av oss får leva med för att vi älskar en man som råkar ha barn är fortfarande lite chockerande. Djup svartsjuka och hat, men det får man inte säga högt, för det är jättekänsligt här och i irl, det är bara vi bonusar som man får säga så om. Biomammor är alltid offer.
Ja det är ju vuxet tänk o tänk på barnen?!
Gud så larvigt!
Det är väll bara att bita ihop o säga hej då vi ses på söndag.
Klä på sig öppna dörren o gå till bilen fixar barnen själva.
Vilket lågt tänk!
Jag undrar jag med.
Enligt ts är detta första gången hon ens försöker sig på kontakt, och jag gissar att det inte kommer att upprepas.
Är du helt från vettet? Mamman vill enbart ha minsta nödvändiga kontakt med barnens pappa. ALLT annat i pappans liv är har hon noll intresse för och vill inte veta av, medan TS är en bekräftelsesökande person som mår dåligt eftersom hennes mans ex har noll intresse av henne. Vad är det som är svårt att förstå att vissa människor har noll intresse av andra? Man kan inte tvinga sig på andra bara för att man har ett bekräftelsebehov av att bli sedd.
Mamman vet om att pappan har en ny och det räcker väl för henne.
Jag ser det inte som att jaga.
Att det var osmidigt gjort, absolut! Men det verkar ts oxå förstå och det verkar inte heller vara några tvivel kring att hon inte ska göra om det.
Att du helt bortser från hur mamman kastar sina egna barn framför tåget genom att hålla på som hon gör år ut och år in är däremot mycket märkligt.
Mammans systematiska dåliga beteende är enligt dig ok ( och där har ts ingen skuld)
Men att ts en gång (eller två gånger vid ett tillfälle) försöker prata med mamman är helt förkastligt?
Hur tänker du??
Nja. Enligt TS så anser mamman att hon lägger sig i väldigt mycket.
Blandannat har hon sagt att barnen inte får delta i uppvisning om TS kommer som åskådare. De får inte åka på semester om TS är med. TS får inte köps kläder till barnen.
Ärligt talat låter det mer som om mamman har en hang up på TS och inte tvärtom...
Att föräldrarna sinsemellan sköter kontakten är självklart. Men sen är det ju tyvärr så att oavsett om man är partner eller ex, så blir ens liv påverkat av att den andre finns. Till viss del måste man acceptera att ens vägar korsas som tex vid hämtning och lämning, eller att vistas på samma plats tex uppvisningar, man behöver inte ens stå på samma ställe utan kan placera sig i varsin ende av lokalen.
Mamman hade tydligt förklarat att om pappan inte gjorde som hon ville skulle hon ställa in umgänget. Ts tog en vild chansning och åkte dit för att hä ta barnen ändå, eftersom det trots allt var dags för umgänge. Då började mamman skrika och gorma och låsa in barnen, det beteende framkallade barnens rädsla och gråt.
Jag tror ts lärt sig av sitt misstag och det var både första och sista gången hon försökte prata med mamman.
Jag ställer min fråga igen.
Hur kommer det sig att ts engångsföreteelse av att försöka hämta barnen är så hemsk. Men att mamman systematiskt utsätter barnen för hot och lojalitetskonflikter är helt ok?
Hur tänker du?