Så gör vi med. Fullt normalt tycker jag att vilja ha den kontakten med barnets andra förälder. Hade nog fått tokspel om bonusmamman börjat åka hem till mig, ringa och smsa och hålla låda. Vad de sedan gör hemma hos pappa/bonusmamman är deras sak.
Varför ska mamman lämna ut sina barn till någon hon inte vill lämna de till? tycker pappan verkar konstig som tyckte det var en bra ide, och ts du borde lämna mamman ifred, du träffar ju barnen ändå men låt pappan sköta hämtandet hädanefter.
Tycker det är jättebra att det blir samarbetssamtal. Där bör de upprätta ett umgängesavtal och pappan borde se till att få inskrivet att barnen lämnas ut en viss tid oavsett vem av er som kommer och hämtar. Mamman får prata med förhoppningsvis kunniga personer på samarbetssamtalet som kan erbjuda en annan synvinkel.
Hoppas de kan komma fram till en lösning om blir bra för barnen.
Du TS borde backa och låta ALL kommunikation gå mellan föräldrarna. Jag förstår vad du försökte men det förväntar bara situationen om ngn låst sig.
Däremot finner jag det självklart att du deltar i uppvisningar och liknande om barnen VILL ha dig där. Dvs, följ med för rätt anledning. Om barnen vill, inte för att visa att du har rätt att vara där. Pappan får sluta diskutera sådant med mamman om hon sätter upp en massa krav Hon inte har rätt att ställa. Ni sköter ert. Hon och hennes man sköter sitt och föräldrarna sköter barnen.
Mamman kan ha legitima skäl till att inte lämna ut barnen till ts, det vet vi ingenting om. Det vi däremot VET är att mamman uttryckligen sagt att endast pappan får hämta barnen, då kan man om man är en vettig människa respektera det - oavsett anledning!
Inte köra på som en ångvält och totalt strunta i hennes uttryckliga önskan! Så respektlöst och illa, självklart bäddar detta för ytterliggare konflikter och det står ts för!
Jag och mina syskon förlät aldrig vår farsa och hans nya fru! Aldrig!
Enligt min personliga erfarenhet så har din man övergivit sina barn till förmån för dig, och det är något många barn ALDRIG förlåter.
Jag och mina syskons farsa gjorde som din man har gjort och skyllde detta på vår mamma. Så lojt och fegt - helt enkelt oförlåtligt.
Han inbillade sig precis som du verkar göra att barnen helt plötsligt kommer vända sig till sin pappa när de är vuxna, den risken är så gott som obefintlig. Din man har gjort sitt val, han får ta konsekvenserna av det. Tyvärr får hans usla val även konsekvenser för de barn han valt att sätta till världen. Trist!
Men hallå! Om vi håller oss till vad vi faktiskt vet och inte spekulerar allt för vilt, utan förutsätter att TS inte ljuger och att det inte utelämnats något väldigt graverande illa om TS (vilket jag tvivlar på att det finns eftersom mamman i så fall rimligen i god tid vidtagit andra åtgärder än att bara vara lite "svår") så är situationen så här från mammans sida:Mitt ex nya kvinna (som mina barn verkar acceptera, men som jag bara inte klarar av även om jag aldrig på tre år har bytt ett ord med henne) tänker komma hit och hämta våra barn för att köra hem dem till deras och pappans nya familj och syskon. Fan vad jag ogillar detta! Barnens pappa har meddelat mig om att hon kommer, och jag sa dumt nog (trots att jag vet att det kan stå mig dyrt) att jag tänkte vägra lämna dem till henne trots att det inte är något fel att lämna barnen till henne. Jag har inget sakligt eller moget skäl att vägra, så vad göra?Jag (och kanske även TS) hade nog kalkylerat med att mamman resonerade så men ändå tagit sitt förnuft till fånga, och i alla fall hållit god min och agerat som ett vuxet föredöme, öppnat dörren, sagt "hej" och skickat iväg barnen, sagt "hej då, ha dé så roligt" och stängt dörren.Med facit i handen gick det ju visserligen inte så bra (det är ju alla eniga om) men det var ju omöjligt att veta från början, så var TS intentioner och agerande så illa? Sedan måste jag fråga; Hade någon av er som varit kritiska mot TS själva agerat som mamman gjorde? ...och i så fall på vilka grunder?
Hon verkar smått hemsk den mamman. Kan ni inte ansöka om delad vårdnad? Eller att barnen bor hos er mer än henne? För att ta tillbaka kontrollen över situationen. Eller så får din man gå till domstol. Vad gäller hennes beteende gentemot dig så finns ju tyvärr inget du kan göra, förhoppningsvis kommer hon en dag upptäcka hur patetiskt hon beter sig och upphöra med det.
Ligg lågt och lägg fokus på att barnen har det bra hos er, låt pappan ta hand om det praktiska.
Nja, nu tänkte jag väl inte att hennes agerande skulle ändras "helt plötsligt" utan snarare då hon blir ställd mot väggen och inte har något annat rimligt alternativ. Och "normalt" vet jag inte heller, men i alla fall på ett vis hon inte behöver skämmas ögonen ur sig för.
TS tog helt klart en risk, och det gick snett. Men utifrån vad vi vet så hade jag övervägt det samma när situationen uppstod. Umgängesavtal är väl (precis som du säger) annars det bästa, men ska det verkligen behövas mellan vuxna människor?
Du utgick från att mamman är vettig och att det hela skulle lösa sig om du bara fick visa henne att du också är vettig.
Men hon är inte vettig och du får behandla henne därefter. Tyvärr.
Hon har stora problem som ingen utom hon själv kan lösa. Släpp det som en het potatis och var glad att hon är såpass långt bort. Se på situationen som olösbar, för det är den så länge hon inte medverkar till att lösa den. Lägg upp en strategi som går ut på "damage control".
sv.wikipedia.org/wiki/Damage_control_%28kirurgi%29
Sett från den ljusa sidan så behöver du aldrig någonsin i framtiden fundera på vad som skulle ha hänt om du hade agerat, för nu vet du.