Hon släpper inte ut barnen
Se till att pappan får ett umgängesavtal, verkar det omöjligt gå till tingsrätten. Kvinnan verkar ha grava problem och hennes beteende är skadligt för barnen. Finns ingen snack om saken.
Jag är själv ett skilsmässobarn, och i mitt fall hade jag en far som vägrade anpassa sig eller lyssna till mina önskemål om hur jag ville fördela tiden mellan mamma och pappa. Min önskan var att spendera varannan helg hos honom, mot dom 2v hos vardera jag annars hade. Detta på grund av att jag inte riktigt trivdes med styvmamman och styvsyskonen, eller i hela faniljesituationen hos honom men den största orsaken var ändå att jag ville slippa gå upp 5 på morgonen för att kunna ta mig till skolan och slippa sitta och vänta i flera timmar på bussen hem de dagar vi slutade tidigt. Men han vägrade lyssna och sket i vad dom sa på hos familjerätten "för han hade ju rätt", mamma tog det till domstol och där slog domaren fast att en flicka på 13 år (min ålder då) har rätt att själv bestämma hur hon vill bo. Min lillebror som då var 11 fick lov att spendera mer tid hos pappa än mamma (också detta hade pappa vägrat).
När dommen föll hade jag mått dåligt över mitt boende i över 2 år. Min initiala önskan om hur jag hade velat bo hade förändrats, jag valde att inte träffa min far på 6 månader. Jag orkade inte se honom. Jag var så arg och sårad över hans betende, att han hade tvingat mig till att må dåligt! Idag är jag 27 år och pratar i regel med pappa 1 gång om året, max, och jag har inte träffat honom på 6 år. Så som jag ser det så är det pappa som saboterade vår relation genom att bete sig som en idiot. Jag vet att han såg det som att han bråkade med min mamma och att hon överdrev när hon talade om hur dåligt jag mådde. Tyvärr har jag hört både pappa och styvmamma prata skit om min mamma också, vilket ju gjorde att jag ännu mindre ville bo där. Minns att jag konfronterade dom en gång, ang deras skitsnack - fick bara höra att jaginte viste något och att hon vist var en hemsk och snål kvinna. Att jag inte skulle vilja bo hos henne alls om jag bara viste! Än idag kan jag undra hur dom kom fram till den slutsatsen, för det är verkligen tvärt om. Hon är överdrivet generös och vill alltid vara till lags. Konflikträdd som fasen är hon med. Det var dessutom hon som betalade underhåll till pappa - vilket var helt jävla efterblivet... Just den biten gick inte rätt till men mamma vågade/orkade inte ta också den striden.
Vad har då min berättelse med TS att göra? Jo, jag ser åldrarna på barnen det rör 8 och 13 år. Stora barn. Dom är kapabla till att dra egna slutsatser i dom åldrarna, och eftersom mamman fysiskt hindrade dom från att ta sig ut ur huset bara för att det inte var pappa som skulle köra? Utan hans fru som dom dessutom tycker om. Det där begriper dom är fel och kände troligtvis att mamma var sjukt pinsam och konstig. 13 åringen kan även ha börjat bli medveten om att deras mamma inte bryr sig om deras viljor och önskemål när det kommer till pappa och att mamma saboterar tiden dom får med honom. Även om mamman inte vill träffa TS ska hon då ha "rätt i" att vägra sina barn att bli hämtade av henne när dom även är 11 och 15 år gamla? Ska hon förbjuda dom att få deltaga i aktiviteter och uppvisningar också då bara för att TS ska komma? Hur länge ska hon förvägra dom att åka på semester med pappa, styvmamma och halvsyskonet? Ni som kritiserar TS så hårt här i tråden, hur tänker ni egentligen? Det enda fel (går det ens att kalla det för det?) hon har gjort sig skyldig till är att ha förväntat sig att det fanns en chans till att barnens mor kunde vara kapabel till att bete sig som en normal människa. Nu har både TS och barnens far det svart på vitt att mamman inte klarar att vara det, så då är det såklart dumt att pressa henne privat. Men dom ska absolut se till att börja göra det, hårt också, via familjerätten och om det krävs via tingsrätten. För barnens skull.