Hon släpper inte ut barnen
Jag tycker att det var ett gott försök, men barnens mamma är tydligen knäppare eller mår sämre än du trodde, och det slutade inte bra. Härligt att det är hon som tagit initiativ till samarbetssamtal.
Inlägg från: DickRex
|
-
-
sextiotalist skrev 2015-04-26 07:54:45 följande:Det var inte vad mina kusiner minns och inte heller min kompis barn.
De minns en hysterisk mamma som gjorde allt för att de inte skulle gilla pappan och än mindre den nya. Mammorna misslyckades
Kanske berodde på att mammorna var oresonliga och bittra... -
Men hallå! Om vi håller oss till vad vi faktiskt vet och inte spekulerar allt för vilt, utan förutsätter att TS inte ljuger och att det inte utelämnats något väldigt graverande illa om TS (vilket jag tvivlar på att det finns eftersom mamman i så fall rimligen i god tid vidtagit andra åtgärder än att bara vara lite "svår") så är situationen så här från mammans sida:
Mitt ex nya kvinna (som mina barn verkar acceptera, men som jag bara inte klarar av även om jag aldrig på tre år har bytt ett ord med henne) tänker komma hit och hämta våra barn för att köra hem dem till deras och pappans nya familj och syskon. Fan vad jag ogillar detta! Barnens pappa har meddelat mig om att hon kommer, och jag sa dumt nog (trots att jag vet att det kan stå mig dyrt) att jag tänkte vägra lämna dem till henne trots att det inte är något fel att lämna barnen till henne. Jag har inget sakligt eller moget skäl att vägra, så vad göra?
Jag (och kanske även TS) hade nog kalkylerat med att mamman resonerade så men ändå tagit sitt förnuft till fånga, och i alla fall hållit god min och agerat som ett vuxet föredöme, öppnat dörren, sagt "hej" och skickat iväg barnen, sagt "hej då, ha dé så roligt" och stängt dörren.
Med facit i handen gick det ju visserligen inte så bra (det är ju alla eniga om) men det var ju omöjligt att veta från början, så var TS intentioner och agerande så illa? Sedan måste jag fråga; Hade någon av er som varit kritiska mot TS själva agerat som mamman gjorde? ...och i så fall på vilka grunder? -
Nja, nu tänkte jag väl inte att hennes agerande skulle ändras "helt plötsligt" utan snarare då hon blir ställd mot väggen och inte har något annat rimligt alternativ. Och "normalt" vet jag inte heller, men i alla fall på ett vis hon inte behöver skämmas ögonen ur sig för.Brumma skrev 2015-04-26 09:00:21 följande:Jag är kritisk mot att TS åkte dit när mamman sa nej. Att jag är kritisk mot TS agerande innebär inte att jag håller med mamman. Tvärtom gjorde hon ett än större fel än TS. Men det minskar ju inte att TS val inte var rätt...
Jag har även svårt att se att TS, med tanke på hur mamman betett sig tidigare gällande TS närvaro i barnens liv, tänkte som du beskriver det. Att plötsligt, efter tre år, skulle mamman bete sig normalt.
Nej. Jag anser att TS SKA kunna hämta barnen. Men att det bör tas i rätt ordning.. samarbetssamtal först. Skriva in i umgängesavtalet att TS kan hämta tex..
TS tog helt klart en risk, och det gick snett. Men utifrån vad vi vet så hade jag övervägt det samma när situationen uppstod. Umgängesavtal är väl (precis som du säger) annars det bästa, men ska det verkligen behövas mellan vuxna människor?