• Ess

    Snälla hjälp en ung bonusmamma?:(

    Gå ut skolan och bli riktiga sambos. Avvakta sen och se hur det utvecklar sig med exet, för du kommer inte att palla med 18 års terror från hennes sida.
    När han kan börja ha sitt tidigare barn mer, så kollar du av läget hur han är som förälder, hur han tar sitt ansvar för det barnet. För det är ett barn som endast är hans, och ansvaret för det barnet ligger på honom. Det är ingen hit för dig att bli sittande med även hans barn på halsen.
    Jag tycker du ska vänta och ge det tid.

  • Ess
    Lindsey Egot the only one skrev 2015-04-25 17:02:44 följande:
    Sedan har din kille precis blivit pappa. Låt honom njuta av sin förstfödda innan ni ger bebisen ett syskon. För hans bebis skull.
    Kanske skulle formulerat det lite annorlunda med tanke på att ts brottas med de känslor hon gör.

    Men att ge det tid är inte fel ur många aspekter.
  • Ess
    Fjäril kär skrev 2015-04-25 17:35:03 följande:

    det jobbigaste med att vara bonusmamma är ju egentligen inte själva barnet och det praktiska omkring det utan allt som handlar om att vara en familj med fler viljor än EN att ta hänsyn till. 

    Det jobbigaste är att hantera biologiska föräldern och allt vad DET kan innebära, att få någon form av relation till barnets andra biologiska förälder.  Han/hon har egentligen ingen skyldighet att involvera mig och kan bäst hen vill göra livet surt för alla inblandade. Helt enkelt för att hen är föräldern och inte jag... 

    Min man har suttit i bittra vårdnadstvister med svartsjuka ex och dom har tjafsat och gnölat och bråkat om precis allt - helt enkelt bara för att dom kan... 

    När vi fick vårt gemensamma barn mitt i detta blev det om möjligt ÄNNU värre i kontakten med exen. (jag har ju också barn sedan tidigare )  

    och att försöka få ihop semesterveckor tex med barnen och exen är ett helt företag och man får finna sig i att vissa saker inte blir som man vill. Kanske aldrig blir överhuvd taget... 


    Ts har fortfarande långt kvar till sitt "bäst före datum" när det gäller barnafödande, så hon har verkligen möjligheten att ta det lugnt och se hur det utvecklar sig med exet och umgänget med barnet.
    Att leva de närmsta 18 åren med bråk, kiv, och hot kan knäcka den mest positiva person utan problem.
  • Ess
    Anonym (sorg) skrev 2015-04-25 19:10:30 följande:

    Dina barn kommer att tidigt lära sig vad sorg är. Din mors sjukdom kommer ge dem precis lagom med tid att fästa sig och sedan förlora. Som förälder vill jag spara mitt barn allt ont och sorg är inget jag vill orsaka honom så tidigt. Mitt barns mormor är svårt sjuk. Det finns inget jag kan göra för att skydda honom, mormor är snart borta och han får snart lära sig sorg. Det hade varit barmhärtigare om han hade fötts lite senare och aldrig lärt känna henne.

    Du kommer att förstå det när du har barn. Smärta som ditt barn upplever gör dig förtvivlad på ett sätt som är omöjligt att förstå när man inte har barn ännu.


    Visst är det ledsamt och tragiskt. Men det är samtidigt vad livet går ut på, att födas och att dö.
    Det är inget man kan skydda barnen emot, man får istället hjälpa dem att hantera sin sorg.

    Mina svärföräldrar var gamla och sjuka redan när vi träffades. Men våra barn fick ändå chansen att lära känna dem, få en relation till dem och tillslut ta förväl av dem. Nu har vi minnena kvar av dem som vi kan dela i familjen.
    Trots att farföräldrarna var rättså dåliga, så har våra barn ändå glada ljusa minnen av dem, de har foton där de är tillsammans.
    Vi var noga med att fota barnen med farföräldrarna då vi "visste" att de inte skulle hänga med så länge.

    Jag hoppas ditt barn också har ljusa och glada minnen av din mamma, som dom kan plocka fram.

    Den tanken som hängde kvar hos våra barn efteråt, var att de var rädda för att vi föräldrar också skulle dö. Det var återkommande under en längre period, att de kunde bli allvarliga och säga -Mamma, jag vill inte att du ska dö. -Mamma, jag vill inte dö.
    Ord man får bemöta så bra man kan, sanningsenligt utan att skrämma dem.
  • Ess
    Anonym (Frida) skrev 2015-04-25 23:48:49 följande:
    Det fina med att vara bonusförälder är just att man kan släppa tjaffset med den andra föräldern till partnern. Det brukar bara bli värre när ev bonusföräldrar också måste hoppa in i konflikten.
    Tyvärr dras det ändå hem till en även om man inte blandar sig i.
    Man drabbas ju av alla påhitt den andra föräldern kan komma på, alltifrån bråk där ens sambo blir arg och irriterad, till mer handgripliga saker tex att det är omöjligt att boka semester. Där man tillslut tvingas boka semester på jobbet, och sen visar det sig att barnet inte får komma då, utan måste komma under jobbtiden.
Svar på tråden Snälla hjälp en ung bonusmamma?:(