Fjärde barnet 2016

Hoppar in här, väntar fjärde barnet, beräknad den 28 februari, men räknar med att gå över det datumet då mina tre flickor är födda i vecka/dag 41+4. Storasystrarna är födda 08, 10 och 14.

Tack!! Kul att hitta en tråd med mammor i samma situation. Min minsta är född 31 juli. Blir ju en del lyft fast hon är bra på att både gå och klättra så är det ju inte alltid hon vill åt samma håll som mig :)

Foglossningen har blivit värre för varje graviditet, så det är slitigt och gör ont särskilt när jag ska upp om nätterna. Jobbar 50% som lärare men hoppas att de snart får tag på en ersättare för mig. Är ju inte så smidig längre och det blir jobbigt att stå och gå..

Hur känner ni andra inför förlossningen? Min tredje förlossning var riktigt lång och smärtsam och jag förlora mycket blod. Så det känns inte så bra inför denna, men jag har träffat en aurorabm och vi har lagt upp en strategi för hur jag ska fixa det. Hoppas på en snabbare förlossning.

Bitten 36 år: BF 5 feb 2016 

Lulu: BF 18 feb 2016

Lysmasken 33 år: BF 26 feb 2016

Virka80 35 år: BF 28 feb 2016

Robzmarley: BF 20 maj 2016 

Mirri83 32 år: BF 28 maj 2016

laetitia81 34 år: BF 28 maj 2016

Vi funderar på namn här med... det blir ju inte lättare ju fler barn man har..

Blir det en flicka ska det helst sluta på a som sina systrar och helst 5 bokstäver.. och tvåstavigt...

Förslag vi har är Frida, Klara, Ronja,

Pojknamn: Edvin, Elias, Lukas, Benjamin, Emanuel

Bitten: Det var bra att få prata igenom tidigare förlossningar med aurorabm. Åtgärder för denna gång är att jag ska få komma in när värkarna satt igång, får aldrig 3 värkar på 10 minuter och de säger alltid att jag måste vänta. Sist hade jag onda värkar i ett dygn innan jag fick komma in. Vilket resulterar i att jag är helt slut när de tar vattnet och det drar igång ordentligt. Så nu ska jag alltså få komma in tidigare och förhoppningsvis går det fortare när de tar vattnet. Ev ska jag ta ryggbedövning för att slippa alla pinvärkar.

Om inte livmodern drar ihop sig efter så är de mer beredda på det och jag får hjälp så jag slipper förlora massa blod (1,8 l) som sist.

Jag fick åka hem efter 2 dygn med ett järnvärde på 85 utan några direktiv om att ta det lugnt eller äta järntabletter. Fattade inte riktigt själv varför jag mådde så dåligt och var så trött. Trodde jag höll på att bli deprimerad. Höll skenet uppe körde på och tänkte att nu får jag skärpa mig. Tog ett halvår innan jag var någotsånär återställd. Aurorabm tyckte det var konstigt att jag inte fick en järninjektion...

Mina egna strategi för att klara fl är att försöka tänka på den som ett lopp. Vet ju ungefär vilka moment som jag ska gå igenom, så ska försöka se momenten som km och ha en tydlig målbild. Så jag inte får panik mot slutet och ger upp.

4 veckor kvar till beräknad nedkomst och så ev. 2 veckor över tiden om den lilla följer samma mönster som sina systrar. Fattar inte hur jag ska orka. Sover dåligt om nätterna, magen är jättestor. Fick köpa nya mammakläder nu, känns ju väldigt onödigt så här i slutet, men vad gör man. Och det är ju inte lätt med kläder. Jag har strl L i vanliga fall, borde finnas mammakläder i strl L för stora magar och för mindre magar. Nu fick jag köpa kläder i strl 48/50 för att det ska gå om magen, men det blir lite hängigt över axlar, armar och bröstet då istället. Jaja huvudsaken är att jag nu iaf får på mig kläderna.

Jag jobbar fortfarande halvtid som lärare. Vet inte hur jag ska göra, vill gå hem, men de har inte fått någon ersättare för mig så jag känner att jag lämnar dem lite i sticket. Vi har ingen barnomsorg till 1-åringen så maken och jag jobbar om varandra, vilket gör att jag är själv varje em/kväll med tre barn och det börjar bli tungt.

Grattis Bitten!!! Hur är det att vara fyrabarnsfamilj :)? Vad säger syskonen?

Här väntar och längtar vi, men med viss bävan för förlossning. Gravidkrämporna blir värre och värre. 16 dagar till beräknat datum nu. Nedräkning!!!

Funderar på vad jag ska hitta på på sportlovet med de stora barnen. Höggravid och utan ork, med en make som jobbar.

Blir alldeles för mycket spelande (tv och ipad) just nu.

Nu är sportlovet här och jag har äntligen slutat jobba. Försöker med hjälp av barnens farmor och farfar hitta på lite sportlovsaktiviteter för de stora tjejerna.

Jag är beräknad till 28 och ska in den 29 till förlossningen för undersökning om kroppen är redo för igångsättning den 1 mars. Lite orolig för att igångsättning kan ta väldigt lång tid. Men samtidigt skönt att kunna förbereda sig eftersom jag är ganska rädd inför förlossningen.

Uppdaterar lite, åkte in till fl i måndags för undersökning om det kunde bli igångsättning, men kroppen var inte alls mogen.

Tråkigt, men jag blev nästan lättad att inte behöva vara kvar. Det var så stressigt på förlossningen och så håller det på att renovera så det är rörigt och finns inga fönster. Ser inte fram emot att åka in och föda. Hoppas nästan det är fullt så jag får komma till annat sjukhus när det är dags. Ser fram emot att få komma hem med vår lilla skrutt... Lillskrutten verkar dock inte ett dugg intresserad av att komma ut. BF+5 idag och jag har så ont att jag knappt kan röra mig.

Den 9 mars fick vi en son. 5210 gram och 57 cm så det var ingen liten kille. Storasystrarna är överlyckliga över sin lillebror.

Skriver min fl-berättelse här, ni får läsa om ni orkar/vill, känner att jag behöver skriva av mig lite.

Jag var väldigt orolig för förlossningen men upplever att jag blev väl omhändertagen. Det blev igångsättning som tog 20 timmar innan det gav verka. Jag var ganska uppgiven då, sen fick jag EDA och de tog vattnet. Fick även värkstimulerande dropp. Nu tog det fart men jag kände inte mycket av värkarna. Vid 15.15 börja jag känna ett väldigt tryck och fick lustgas, varken jag eller bm förstod nog hur nära det var utan jag fick för mig att jag måste gå på toa så mannen och bm hjälpte mig upp och inne på toa kommer världens krystvärk så tillbaka till sängen och två värkar till så var han ute 15.28 Gick väldigt snabbt efter en seg start... Sen lossnade tyvärr inte moderkakan och jag blödde massor. Mannen fick ta sonen och det var plötsligt 8 personer i lilla förlossningsrummet, blev ilfärd upp till operation och narkos. När jag precis sövts så lossnade moderkakan av sig själv så jag slapp det ingreppet. Fördelen var väl att jag slapp vara vaken när de sydde mig. Förlorade 2,5 liter blod så jag fick lite påfyllning. Vaknade och fick efter ett tag komma till special-bb och träffa mannen och sonen. Så tacksam att allt gick bra och att jag var på ett stort sjukhus när det blev akut. Var uppe på operation på bara någon minut.

Åkte hem efter ett par dagar och det har funkat bra med syskonen. Själv har jag haft väldigt ont av foglossningen och det har varit väldigt mycket amning och matning med ersättning eftersom Lill-killen var så stor så fick han lite dåliga glukosvärden.