Inlägg från: Anonym (Fast för evigt?) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Fast för evigt?)

    Finns de som blivit helt friska från matmissbruk/sockerberoende eller är det helt kört?

    Finns det någon enda människa här som varit fast i ett matmissbruk (snabbmat och sötsaker) i många, många år men som sedan hittat ett sätt att ta sig ur det och bli "normal"? Jag är så fast som det bara går och jag orkar snart inte mer... Allt detta planerande, att åka runt till olika ställen för att handla för att ingen skall märka. Allt smusslande. Alla lögner om var jag varit, vad jag ätit eller inte ätit. Att hela tiden behöva hitta på ursäkter och förklaringar till varför jag inte är hungrig när det är dags att äta middag. Jag orkar inte mer! Men jag vet inte hur jag skall ta mig ur det!!! Går det ens? Finns det ens en enda människa som lyckats? Jag vill bara få känna mig vanlig, som vem som helst. Men HUR?

  • Svar på tråden Finns de som blivit helt friska från matmissbruk/sockerberoende eller är det helt kört?
  • Anonym (Fast för evigt?)
    Anonym (mm) skrev 2015-04-19 21:09:00 följande:

    Alltså inte så svårt som alla säger, vad får du för symptom när du slutar äta? Ångest?

    Har för mig att det tar 4-8 veckor för kroppen att "ställa om sig" när du slutar hettsäta. 

    Börja med att äta som du brukar men INGET ätande efter middagen.
    Alltså fattar inte riktigt problemet, bra mycket svårare att sluta med t.ex. rökning/alkohol.

    Sluta käka som en jävla dåre och acceptera att du kommer må lite halvdåligt i 2 månader för att sedan må superbra.


    Hahahaha, jag ÄLSKAR ditt svar!! Skrattande "Sluta käka som en jävla dåre"... det är ju genialt! Ja du, tänk om det hade varit så lätt, då hade ingen människa haft det här problemet. 

    Jag får inte ångest när jag inte får mitt godis, men jag känner en stor, stor tomhet och meningslöshet med allt, så starkt att det inte ens går att beskriva. Som om godiset är det ENDA härliga i mitt liv, den enda glädjen jag har, och plockar jag bort det kan jag lika gärna lägga mig ner och dö. Inget kommer någonsin att bli roligt igen. Då slocknar min låga för gott. Jag hör ju naturligtvis hur sjukt detta låter, och jag VET ju att jag är sjuk, men ändå. Jag misstänker att det är precis så här svårt det känns för en alkoholist att sluta dricka, eller en knarkare att sluta med droger, det är nog samma begär. 
  • Anonym (Fast för evigt?)
    Anonym (C) skrev 2015-04-19 23:00:45 följande:

    Ja du. Jag har visserligen inte varit så djupt nere i det att jag planerat och åkt till olika affärer. Men jag har blivit bättre genom att läsa på vad socker gör med en. Läs Andreas Eenfeldts bok om lchf. När jag läste Sockerbomben var det som en trigger och jag började äta en massa socker igen. Läs på om näringslära och träna på att bara köpa hem nyttigheter. Jag kan "tröstäta" gurka och morötter om det blir jobbigt. Prova. Se det som en vinst varje gång du säger nej till begäret. Du behöver få nåt utav det, så börja träna om du inte gör det. Köp hem hantlar och kör några pasd i veckan. De endorfinerna vill i alla fall inte jag döda med socker och annat skräp.


    Tack för tipset. Jag har också läst Sockerbomben och jag vet ju precis hur lömskt och farligt det där sockret är, men inte hjälper det... Man skulle kunna slänga fram de värsta skräckbilder på kroppar i förruttnelse framför mig, och jag skulle ändå inte "vakna upp". Jag VET att det är jättefarligt, men det rör mig inte i ryggen. Att det är så sjukt gott väger så mycket tyngre!
  • Anonym (Fast för evigt?)

    Tack för alla era svar!! Det finns helt klart hopp, det gör det... 

    Men att bara äta naturlig mat, inget processat, inget konstgjort och behandlat, inget sötningsmedel, max 5 ingredienser, läsa innehållsförteckningar osv är INGET för mig. Ett sådant liv vill jag inte leva! Då får det hellre vara som det är. 

    Precis som en av er skrev är jag också besviken på hur mitt liv har fallit ut hittills! Jättebesviken, och bitter. Avundsjuk på andra, som lever bättre och roligare liv. Då är det lätt att "unna sig" som tröst... 

    Och jag 
    skippar också den riktiga maten för att "spara kalorier"! Det var som att du skrev om mig, jag kände igen mig så i din text.

    KBT lät intressant! Jag är tjock, absolut, väger ca 15-20 kg för mycket Rynkar på näsan Inte konstigt så som jag håller på.

    Mitt problem är att jag blir så himla LEDSEN om jag "bara" får ta EN tårtbit, EN rad choklad, en HALV påse ostbågar osv osv. Jag blir LEDSEN. Tar det som att någon är elak mot mig, som inte låter mig få mer. Det är helt sjukt. Jag kan inte fatta att någon kan vara så elak att den inte låter mig få äta tills jag blir nöjd. Varför måste jag bete mig civiliserat??? Jag vill bara hetsäta tills magen är full och jag har ro i själen igen.

    Det här är verkligen inte enkelt... Tack för era svar och tips, det finns som sagt hopp! 

Svar på tråden Finns de som blivit helt friska från matmissbruk/sockerberoende eller är det helt kört?