varför skaffa barn sent? tänker många fel?

Jag har alltid velat skaffa barn tidigt. Kände lite som TS att jag inte ville vara en "gammal" mamma. Nog inte insett hur mycket jobb det är med att ha barn. Tänkte att allt löser sig utan att ha fast jobb. Inte insett hur svårt det kan vara att skaffa ett hus eller bara byta bil.

Jag träffade min man när vi var 23. Vi studerade då båda på universitet och var aktiva inom kåren. Ca 1½ år senare flyttade vi till gemensam hyreslägenhet utan att ha tagit en examen. Vi började båda att leta jobb och efter drygt 5 månader fick jag ett. För maken tog det nästan 1 år. Vi diskuterade tidigt förlovning, bröllop, barn och framtiden. Båda var inställda på att börja försöka få barn tidigt. Vi började väl egentligen direkt jag hade fått jobb. Nu visade sig den arbetsgivaren inte vara allt för seriös och jag jobbade mig sjuk. Efter 9 månader på jobbet blev jag sjukskriven med stress relaterade panikattacker pga jobbet. De sade upp mig/ jag slutade självmant då. Ca 3 veckor efter att jag slutat upptäcker vi att jag är gravid. Vi valde att behålla. Vi var båda 26 år när sonen kom. Kan så här i efterhand inse att vi borde ha väntat. Sett till att jag mådde bra psykiskt och sen hunnit få ett nytt jobb. Vi har fått kämpa rejält med ekonomin till och från i några år och emellanåt varit helt beroende av barnvakt. Sonen har inte behövt lida eller ens märkt av det men jag och maken har fått kämpa rejält och de i vår omgivning har emellanåt känt sig tvungna att ställa upp för oss. Vi insåg inte hur jobbigt det kan vara ekonomiskt eller hur mycket man behöver vara redo att göra för att barnet ska må bra.

Idag har vi fått rätsida på allt. Vi väntar vårt andra barn om ca 1 månad. Jag kommer vara 31 och maken fyller 31 nån månad senare. Vi hade varit bättre föräldrar om vi hade gjort abort vid 26 och väntat med första tills nu. Mycket bättre förutsättningar för allt. Plus att vi hade sluppit känna att vi står i skuld till våra nära och kära för det vi utsatte dem för under de tidiga barnåren med sonen. De klandra oss aldrig eller säger nått om det. Men vi vet hur de ser på det och är bara glada att de ställde upp för oss då.

Det kan gå alldeles utmärkt att skaffa barn tidigt men om man räknar på det har man långt större chanser att lyckas inte bara ok utan riktigt bra om man är äldre med ett stabilt liv, ordnad ekonomi och lite livserfarenhet i bagaget.

Kanske bättre att få barn "sent" och med rätt partner och ha en stabil utbildning / ekonomi innan. Och faktiskt hålla ihop som par hela livet för att man verkligen vet att man träffat den rätte?

Än att skilja sig vid 25-30 år för att man inte lärt känna varandra innan barnen kom och upptäcka när man har 2-3 barn att den här mannen vill jag ju inte leva med...

Och vid 40-år är man ju inte särskilt lastgammal heller...