varför skaffa barn sent? tänker många fel?

Hur menar du nu?
Jag är ensamstånde med en sexåring på halvtid och en tvååring på heltid, och för mig är det självklart att de båda är mitt ansvar och att mina föräldrar inte är tvungna att hjälpa till om de inte vill.
Jag är oerhört tacksam om de ställer upp när jag behöver hjälp, men det är inte ett krav jag anser mig ha rätt att ställa.
Om mina barn växer upp och anser att jag är skyldig att ta hand om deras barn kommer jag definitivt känna att jag missat något i deras uppfostran. 

TS:
Jag VALDE inte att vänta till 38 års ålder med att få mitt första barn.
Jag VALDE inte att inte träffa någon jag ville bilda familj med förrän jag var 35.
Däremot är jag tacksam att jag inte gjorde som många av mina barndomsvänner som VALDE att skaffa barn innan de fyllt 18. Visst är det mysigt för dem att nu ha barnbarn, men de har haft det slitsamt på vägen dit.
Ingen av dem hjälper till särskilt mycket med sina barnbarn då de jobbar långa dagar och obekväma tider på sina okvalificerade och lågavlönade arbeten, och kommer att fortsätta med det i 20 år till innan det är dags att gå i pension.

Det var inte min mening. Det gör jag definitivt inte, jag har en oerhörd respekt för alla som bidrar till samhället oavsett hur, och för mina barndomsvänner i synnerhet då jag vet hur de fått kämpa för att komma dit de är idag.
Det går jättebra att plugga vidare med barn, men de flesta gör det inte.
Jag försökte få fram att bara för att man är i 40-50-årsåldern när barnbarnen kommer innebär inte det automatiskt att man kan hjälpa till och avlasta sina barn, min erfarenhet är att det snarare är tvärtom.

Nu ska inte FL tas som ett typiskt Sverige, då en viss typ av befolkning  (i.e. de som av olika anledningar har behov av ett sådant forum) är överrepresenterade här, men det är definitivt så att äldre mammor blir ifrågasatta betydligt oftare än 25-åriga mammor. 

Av någon anledning tycks många som skaffat barn före 30 års ålder utgå från att de som inte gjort det har gjort ett aktivt val att vänta.
Min erfarenhet är att det tvärtom är väldigt få som väntar till 35 för att de VILL vänta så länge, utan att de allra flesta hade velat ha barn någonstans mellan 25 och 30.

Här kommer chocken, den stora chocken för alla er perfekta 2*-åriga mammor som startar dessa trådar:
Alla får inte alltid som de vill!

Ibland träffar man inte en vettig kille och har svårt att släppa passionen trots att man vet att den leder åt fel håll.
Ibland träffar man någon som känns perfekt i början men senare visar sig vara en outsinlig källa till irritation.
Ibland träffar man ingen alls.
Jag kanske har för höga krav, eller är för udda, eller för ful, eller för vadsomhelst.
Jag vet själv inte varför det var min tredje sambo som blev pappa till mitt första barn.
Jag vet inte heller varför vi växte åt varsitt håll så fort vårt älskade barn äntligen var på väg.
Däremot så vet jag att vi båda är så bra föräldrar vi bara kan åt vårt barn, och att vår separation och vårt nuvarande samarbete underlättas av det faktum att vi känner varann väl och att vi båda är lite mer prestigelösa nu än vad vi var när vi var yngre.

Hittade den här texten på SCB:

Idag är genomsnittsåldern vid barnafödande 30,8 år. Den genomsnittliga förstagångsmamman är nästan 29 år. De är alltså klart äldre än 1970?talets barnaföderskor. Men jämfört med de som fick barn på 1700? och 1800?talet är dagens barnaföderskor faktiskt yngre. Som äldst var barnaföderskorna runt 1860 med drygt 32 år i genomsnitt. Det finns ingen statistik över hur gamla kvinnorna var på 1700?, 1800? och i början av 1900?talet när de fick sitt första barn. Men man vet att giftermålet och födelsen av första barnet hängde tätt samman. Det första barnet föddes i regel just före eller inom något år efter giftermålet. Medelålder för giftermål var åtminstone under andra hälften av 1800?talet 27 år för kvinnor, varför man kan anta att medelåldern för förstföderskor låg kring 27?28 år.

I tidigare generationer finns ett mindre urval, de flesta hittade ngn i byn i lämplig ålder och ingen av dem valde att vänta och se om ingen från en annan by skulle råka dyka upp utan slog till direkt.
Jag håller med om att samhällstrenden är intressant och lite skrämmande, men det finns  å andra sidan många andra samhällstrender som är mycket mycket värre.

Vad menar du med det? Vad ger dig rätt att sitta och påstå att folk ljuger för dig när de berättar om sina KUBtest?
Jag fick 1/20000 när jag var 38, 1/1093 när jag var 41,5.
Jag har en bekant som fick 1/2 när hon var 32.
Siffran är en sannolikhet baserad på barnets nackspalt samt ett antal blodvärden hos mamman, och är således individuell oavsett om du gillar det eller inte...

Fast det första som forskarna som tog fram NUPP- och sedan KUB-testet konstaterade var att de tidigare åldersbaserade sannolikheterna för kromosomförändringar var helt åt skogen.
Risken för kromosomförädringar ökar inte alls så mycket med åldern som man tidigare trott. Statistik från KUB-test visar att deras nya rön stämmer.
Nej, jag har ingen källa på det, har sett det på TV och hört det från gynekolog och BM hos min MVC.