Behålla bebis - 16 år

Fast du kommer ju att ha en relation till honom sen i resten av ditt liv så du måste nästan påverkas av vad han tycker. Om han vill vara delaktig i graviditeten och barnet sen så har ju han all rätt till det, samt att han har all rätt att säga nej ifall han inte är redo. Jag tycker att ett nej är ett nej, man ska vara två om en sån här grej och vill inte pappan ha detta barnet så är det ju endast barnet som kommer bli lidandes i slutändan. Eftersom att du bara är 16 år så måste du nog visa ett mognare beteende om jag får säga det själv, folk dömmer en så himla mycket efter ens ålder men om du resonerar såhär så tror jag tyvärr inte du är mogen än. I detta läget ska du ju tänka på barnet och hur det kommer att må i framtiden, inte på dig själv. 

 

Jag tycker du ska boka in en tid med en kurator på ungdomsmottagningen.

Tyvärr kan man inte ALLTID lita på att pappa kommer vara med i bilden.... Det är mer undantag än regel att pappa stannar kvar efter förlossningen... Speciellt när man inte är tillsammans... Du får ju underhåll och du kommer kunna hålla dig ekonomiskt flytande... Och gymnasiet kan man alltid börja ett år senare...

Grejen är då detta med efter gymnasiet... Man kanske vill flytta och plugga. Då blir man utan stöd från familjen tex. Det handlar inte om att festa eller resa... Bara att man blir "fast" i vardagen på ett sätt som inte alltid är så angenämt...

Rent generellt skulle jag avråda dig att behålla. Samtidigt är barn livets gåva... Som man alltid kan få när man vill (om allt är normalt, har själv gått igenom ivf). Bara att det inte är samma barn... Jag fick ett missfall och jag tänker på det barnet ofta. Men det blir längre och längre mellan tillfällena... Man klarar det på något sätt...

Därför ska du ignorera killen? Kommer du någonsin berätta, om du föder barnet?

Fråga dig själv. Klarar du av att ta hand om ett barn HELT själv utan hjälp från pappan till barnet eller dina föräldrar. För du måste tänka så. Du kan INTE förvänta dig att dina föräldrar ska ta hand om DITT barn när du vill göra annat. Eller att pappan inte vill ha barn och inte kommer ta något som helst ansvar. Eller tvärt om. Han vill senare ha barnet varannan vecka. Är du redo att ta detta ansvaret själv. Det är du som ska ge mat med tre timmars mellanrum de första fyra månaderna dygnet runt. Vissa bebisar äter hela tiden. Är du beredd på att det är du ensam som ska ta alla vaken nätterna när bebisen inte kan sova utan skriker i flera timmar. Det är en människa med behov som alltid ska gå före dina egna under småbarnsåren. Man är mogen att skaffa barn när man vet att ansvaret bara ligger på mig själv och ingen annan.

Tänker du att det löser sig, mamma och pappa hjälper mig osv är du helt fel ute. De har inga som helst ansvar och du kan inte lägga det ansvaret på dom.

Gjort abort som 14 samt 17 åring. Då tyckte jag det var otroligt jobbiga beslut att ta, kändes fel att ta bort mitt eget barn MEN så här i efterhand, som vuxen 2 barnsmor är jag OERHÖRT tacksam och stolt över mina mogna och genomtänkta beslut jag tog. Nu har jag en insikt i hur det är att vara mamma och jag kan med handen på hjärtat säga att det INTE är något jag hade velat/orkat som tonåring. Att få barn i vuxen ålder är det mest otroliga och lyckobringande som finns och att dessutom få dela det med min partner är fantastiskt. Tro mig, att göra en abort är inte oansvarigt i din ålder, det visar snarare på mognad och ett klart framtidstänkande. Visst, det är jobbigt och ledsamt en stund men du går vidare med livet och sedan kommer lättnaden över att du faktiskt gjorde det ansvarsfullaste valet du kan göra som 16 årig gravid tjej.

För det första, korkat. Mycket korkat. Tror du bara P-piller hjälper eller? Inget skydd är 100%. Man kör ALLTID med kondom ändå, SPECIELLT om du inte är i ett fast förhållande och bara är 16 år.

För det andra, vad är det jag läser om att pappan aldrig ska få reda på om barnet existerar eller inte? Jävla dumheter. Man kan alltid berätta. Väljer han att inte vara med så har han gjort ett val, men tänk om han vill stå vid din sida för att träffa sitt första barn? Då är det förstört för att du inte vill berätta.

Din mognadsgrad och dina värderingar känns inte så höga, jag skulle säga abort. Och jag är ändå emot abort. Just för att du verkligen inte är redo för att bli en mamma. Lycka till.

Grattis !!! Det är ditt val och ingens annan ,, har inte med åldern och mognad att göra ,, som jag har läst här är det olika åsikter ,, Jag kan hålla med att du är ung men det betyder inte att du inte kommer att klara av att bli mamma ,, finns många vuxna mogna kvinnor som skaffar barn och är och kommer aldrig bli redo för att bli en bra mamma . Jag tycker ändå att du tänker klokt och vill ta ditt ansvar ,, och att du har använt p piller men ändå blivit gravid kanske det är meningen att du ska behålla det här barnet,, du är inte den första eller sista som skaffar barn ! Hade jag fått vrida tillbaka tiden hade jag också velat skaffa barn tidigt och inte väntat som jag gjort !! Ju äldre man är desto svårare blir det ,, tro mig , jag går precis nu igenom min tredje missfall ! Grattis och lyssna på ditt hjärta !!!!!

Varför skriver du saker du inte menade?

Man kan aldrig förutsätta att andra finns där när man bäst behöver det varesig emotionellt eller finansiellt. Tänk om du ger detta rådet till unga flickor och sedan får de inte alls någon hjälp öht. Då sitter de med ett barn de inte klarar av. Detta gäller oavsett ålder på tjejen/kvinnan. Skaffar hon barn på egen hand så bör hon klara av att ta hand om barnet själv också och inte förutsätta att andra ska ställa upp. Och detta gäller även om man är ett par. Man skaffar inte barn för att ge sina föräldrar något att syssla med. De har nog med saker att göra.