Alltannatvarupptaget

Äldre 23 Apr 08:32

46 svar

Min resa, söker människor med liknande erfarenheter!

odie skrev 2015-04-16 07:59:42 följande:

Helt plötsligt....

Hej!

Vet inte om du har läst min historia men vi är i samma situation (exakt samma). Vi är dock inne i sista försöket inför en biopsi på min kille. Läkarna har gett oss en "dödsdom" (som vi ser det) men vi vill försöka en gång till ifall dom hittar spermier trots allt och mot alla odds.... Men vi har bestämt oss att vi ska donera spermier. Så efter sista biopsin ska vi starta en utredning i Uppsala...

Vart ska ni donera? Hur långt har ni kommit? Det verkar som att det inte var så lång väntetid som jag trodde så vi kanske får spermier redan iår... :)

Kram!

Alltannatvarupptaget

Äldre 28 Apr 07:52

#9

odie skrev 2015-04-26 16:29:38 följande:

Hej, jag vill både beklaga men också gratulera! :) Då det är så svårt att veta vad det är som man ska fokusera på under denna process. Jag är glad över att ni har bestämt er för donation, vilka speciella och efterlängtade barn vi kommer att få! :) Men förstår att du känner en sorg också precis som jag, dock har jag just börjat fokusera på att vi ska bli föräldrar och blivit förväntansfull. En insikt jag fått de senaste dagarna är att det jag älskar mest med min man är hans egenskaper (humorn, ödmjukheten och självförtroendet) och dessa kommer barnet att få efter honom ändå.

Vi ska donera i Örebro, vi har precis blivit godkända och matchning har satt igång vilket innebär att vi senast i september kommer att börja med IVF. Trodde också att det var jättelång väntetid men här i Örebro är det oftast en maximal väntetid på 6 månader (Hade trott 1,5 år).

När ska ni göra sista biopsin? Hur känns det för er just nu?

Åh så spännande! Då ligger ni lite före oss i resan :)
Vet du hur det fungerar med syskon när man donerar? Dvs Får man bara "ett barn" från en donator eller kan man få flera från samma, efter nått år? Jag kom att tänka på det för några dagar sen och har inte kunnat släppa det...

Att gå från 0 till 1 barn måste vara underbart! men sen börjar man fundera på syskon till barnet...hur blir det då? Jag är själv uppvuxen i en stor familj och vill gärna ha en stor familj själv... Om det inte fungerar så i Sverige är det därför folk åker till Danmark för insemination, för att man kan få flera barn med samma donator?

När jag pratade med kliniken så sa dom att man fick göra insemniation 2 ggr och IVF 1 gång... Hur många försök får ni i Örebro?

Sista biopsin är om 4 veckor... Jag är helt inställd på att dom inte kommer hitta några. Jag hatar att bli besviken så jag tänker så istället så får det bli en positivt överaskning om dom hittar några.

Alltannatvarupptaget

Äldre 20 May 07:57

#21

odie skrev 2015-05-01 18:30:38 följande:

När man gör den första IVF:n befruktar man de ägg som är bra av de man får ut med spermier, ett sätts in och resten fryses in (Om man vill det) till nytt försök om det första inte lyckas eller till framtida syskonförsök. Insättning kostar ca 10.000 vid syskonförsök eftersom man då redan har ett barn. Då blir det ju med samma donator så att säga :) Tror att de befruktade äggen får ligga i frysen i 5 år är inte helt hundra. Förstår att du inte kan släppa det, vill ju trots allt det jobbiga att våra barn ska vara helsyskon. Även i Danmark är det ingen garanti att få samma donator dock tror jag att man kan säga att man i framtiden vill ha fler barn med samma donator.

Vi har 3 IVF försök eller 6 inseminationsförsök.

Jag önskar er lycka till på biopsin, min värld rasade samman när vi fick negativt besked men nu 3 veckor senare är jag riktigt peppad på att snart efter alla dessa år få ett barn.

Vi hade funderingar på att åka ner till Danmark eftersom allt tar så lång tid här i Sverige (utredningen har tagit ca 12 månader) men nu känner vi oss bekväma med vår läkare, kurator och övrig personal att vi inte kan tänka oss en annan plats än här i Örebro.

Hur fungerar det för er i Uppsala? Trivs ni med läkaren? Har du/ni träffat kurator?

Vi har inte börjat än... Vi väntar på sista (som jag kallar det) skjutningen på min kille. haha

Vi skulle ha fått göra en biopsi nu men det blev framskjutet ungefär 4 veckor till.... Han har fått ytterligare hormoner han ska ta så det är dubbla sprutor som gäller för honom. Dom har satt in absoluta max kuren för vad man får ge hormonvägen.... Vi hoppas så klart att det ska ge något då han inte har några genetiska avvikelser. Det han har haft när han var liten var sköldkörtelfeber, som kanske kan ha påverkat men man vet inte säkert...Det känns så tråkigt att det inte forskas mer kring manlig infertilitet... :(

Såg att en hade svarat om syskonförsök... Det känns ju bra trots allt att möjligheten finns värre om man INTE får det... Sen får man låta naturen ha sin gång så att säga, det finns ju aldrig garantier för nått i ""normalafall" heller...

Uppdaterar efter våran nästa "skjutning"... *lite humor måste man få ha med sigi allt elände, annars blir världen så grå och tråkig*

Kram på er!

Alltannatvarupptaget

Äldre 20 May 07:58

#22

GoC skrev 2015-05-06 11:13:51 följande:

Jag är 29 och min sambo 33. Inseminationen i sig gick otroligt smidigt och kändes bra. Vi fick gå in i samma rum där vi gjorde testikelbiopsin. Fick på oss samma fina rockar och gick in där jag fick lägga mig i stolen och där min sambo satt bakom för att se ul-skärmen. Hade blivit tillsagd att ha en full kissblåsa och kastade i mig ett stort glas vatten innan vi åkte och när alla såg hur stor den var skrattade alla i rummet:). En kvinna stod med ul och den andra gjorde Inseminationen. De förde först in ett verktyg som öppnar upp. Sedan för de in en kateter och på skärmen såg man hur spermierna fördes in, vilket gav min sambo lyckotårar. Det var fint att se <3. Totalt tog det kanske 15 min från att vi gick in till att vi var färdiga. Och helt galet men nu är de på plats. Du får ödet styra resten.

Jag håller alla tummar och tår för att ni ska lyckas på första försöket! :)

Kram!

Alltannatvarupptaget

Äldre 20 May 11:11

#24

GoC skrev 2015-05-20 09:39:00 följande:

Tyvärr kom mensen... :( nästa försök blir i slutet av maj. Och det gnager i mig att ivf står på tur efter nästa försök. Jag ber till högre makter att ge oss lite medvind.

Håll modet uppe!

Hur många försök av vardera har ni på er? Vart var ni och gjorde detta?

Alltannatvarupptaget

Äldre 30 Jun 12:18

#30

hej allihopa,

Vi var på sista skjutningen. noll spermier denna gång också. Jag blev faktiskt inte ledsen den här gången. Kändes lixom redan i förväg att de inte skulle hitta några... men vår läkare verkar inte vilja släppa taget om oss än. Vilket jag är JÄTTEtacksam för! Dom vill prova ytterligare behandlingar då min kille ha svarat bra vid hormonstimuleringarna som varit (trots avsaknaden av spermier).

Vår läkare presenterade en ny forskning som har gjorts på killar med ett ämne som ges till Bröstcancer-patienter... I den forskningen har det visat sig att samtliga försökspersoner kunde bilda spermier.... Så jag har fått tillbaka hoppet. Det låter farligt med Cancermedicin men det är bara en hormon som minskar östrogenen i kroppen, så det är inte farligt att ta tabletterna. Så vi har fått en ny tid om 6 månader... :)

Jag känner mig hoppfull!!

Oavsett utfallet så hoppas jag på bebis under 2016! biologiska eller inte. Det är dags nu! Längtan är enorm.

'Hur går det för er?

Alltannatvarupptaget

Äldre 1 Jul 08:17

#32

GoC skrev 2015-06-30 14:49:54 följande:

Beklagar beskedet... :( visst är det skönt när man har kunnat "förbereda" sig lite så att nästa besked inte blir samma chock som försöka beskedet. Men spännande där med cancermedicinen! Då håller vi alla våra tummar! Vad är planen om det inte skulle kunna finnas några spermier även efter behandlingen? Jag håller mina tummar för er! Stor kram

Ja det känns som att det spelar ju ingen roll, det kan ju inte bli sämre för hans produktion. Så länge det inte är farligt för hans hälsa så tycker han att det är OK, han vill det här mer än vad jag vill så jag är tacksam även där.

Skulle behandlingen inte ge resultat så kommer vi att bli remitterade till Uppsala för spermiedonation. 2016 kommer bli ett bra år.

I höst har vi även anmält oss för att gå en adoptionskurs för att få "behörighet" att även adoptera barn. Så vi har Både en Plan A och B OCH C haha

Vi vill verkligen bli föräldrar...

Alltannatvarupptaget

Äldre 1 Jul 08:32

#34

odie skrev 2015-07-01 08:19:31 följande:

Beklagar också! Samtidigt är jag glad för att du är positiv! Precis som du säger får ni förhoppningsvis barn 2016!

Här är längtan också stor, den 12/6 ska vi på IVF planeringssamtal och vi hoppas på att allt sätter fart snart efter det! Nu börjar det dock kännas konstigt att befruktat med en okänd mans spermier börjar oroa mig för att det är fel väg att gå.. Har blivit så konstigt nojig hoppas att dessa känslor försvinner snart!

Önskar er lycka till nu!

Tack hörrni!

Så spännande! Det är inte många dagar kvar... (om du menar 12 juli). Jag hade svårt att tänka mig en annan mans spermier i mig. Som du säger så var jag också nojjig. Men jag har försökt (och försöker) aktivt arbeta bort negativa känslor. Så fort jag känner olust eller "hur kommer det här att bli?" så börjar jag fundera på alla dom positiva aspekterna med att få ett barn. Som min kille brukar säga: "Målet är målet inte resan dit", hur det blir till är inte viktigt att det blir ett barn är viktigast.

Var stark och fokusera på slutmålet. Man ska självfallet låtas "sörja" över att det inte är ens killes spermier så man ska inte trycka bort känslorna. men som ett känt ordspråk, tiden läker alla sår. Man vänjer sig vid tanken om man får bearbeta den tillräckligt många ggr.

Kram på er! ${#emotions_dlg.flower}$

Alltannatvarupptaget

Äldre 25 Nov 11:08

#38

odie skrev 2015-09-26 15:48:52 följande:

Hej igen! Har kommit ganska långt sedan jag skrev detta inlägg i våras, kanske inte så långt på barnfronten, men väldigt långt när det kommer till hur jag ser på det framtida barnet! Ser inte längre ett donatorbarn som något misslyckande, utan som en stor lycka och jag är idag så tacksam för att möjligheten finns! När det kommer till behandlingen är jag idag inne på den tredje dagen med spruta på vår första IVF behandling och är upprymd men samtidigt nervös över allt som kan gå fel, men går allt som det ska blir vi föräldrar till sommaren och när jag tänker på det känner jag verkligen bara glädje och att det inte längre spelar någon roll att det är med hjälp av donator som vi får VÅRT barn.

Hur går det för er andra?

Hej!

Vi har gått på medicinering nu och absolut sista skjutningen är i december.... Det känns jobbigt. Men vi har en plan och en reservplan om det här misslyckas. Plan 1, söka oss till Carlanderska för öppen biopsi (hört att chansen att hitta simmare är större än med nål). Plan 2 donation och plan 3 adoption. Vi är i slutfasen för vår adoptionskurs och det är jättenyttigt, tycker ALLA blivande föräldrar bör gå en sån....

Hur går det för er Odie?

Alltannatvarupptaget

Äldre 29 Aug 12:48

#44

999 skrev 2016-08-28 22:28:07 följande:

Hej! Vad heter medicinen? Blev jättenyfiken på om det kanske kan vara något vi kan föreslå för läkaren att skriva ut till min man! Har din man normala hormonvärden och inga kromosomfel?

Hej!

Han fick letrozol utskrivet. Han hade inga kromosomfel och normala värden i övrigt. Så han är gåta för läkarna... Lycka till!

Alltannatvarupptaget

Äldre 29 Aug 16:21

#46

999 skrev 2016-08-29 12:54:57 följande:

Min man har också normala värden och inga kromosomfel. Men din man blev alltså inte hjälpt av medicineringen vad jag förstått, eftersom ni gått vidare med donerade spermier? Vi ska ta upp detta med vår läkare och se om det är något han kan tänka sig att skriva ut.

Precis... Tyvärr gick det inte iaf... Nästa steg blev donerade spermier för oss... och vi ångrar inte det en sekund. När sorgen har lagt sig ser man bara möjligheter framåt . Vi vill bli föräldrar så det fanns inget annat alternativ. Vi ställde oss även i adoptionskö för ifall det inte skulle fungera med dom donerade spermierna.. men det gick vägen på andra försöket så det var lyckat!

Min resa, söker människor med liknande erfarenheter!

INNEHÅLL