Min resa, söker människor med liknande erfarenheter!

Åh så spännande! Då ligger ni lite före oss i resan :)
Vet du hur det fungerar med syskon när man donerar? Dvs Får man bara "ett barn" från en donator eller kan man få flera från samma, efter nått år? Jag kom att tänka på det för några dagar sen och har inte kunnat släppa det...

Att gå från 0 till 1 barn måste vara underbart! men sen börjar man fundera på syskon till barnet...hur blir det då? Jag är själv uppvuxen i en stor familj och vill gärna ha en stor familj själv... Om det inte fungerar så i Sverige är det därför folk åker till Danmark för insemination, för att man kan få flera barn med samma donator?

När jag pratade med kliniken så sa dom att man fick göra insemniation 2 ggr och IVF 1 gång... Hur många försök får ni i Örebro?

Sista biopsin är om 4 veckor... Jag är helt inställd på att dom inte kommer hitta några. Jag hatar att bli besviken så jag tänker så istället så får det bli en positivt överaskning om dom hittar några.

Vi har inte börjat än... Vi väntar på sista (som jag kallar det) skjutningen på min kille. haha

Vi skulle ha fått göra en biopsi nu men det blev framskjutet ungefär 4 veckor till.... Han har fått ytterligare hormoner han ska ta så det är dubbla sprutor som gäller för honom. Dom har satt in absoluta max kuren för vad man får ge hormonvägen.... Vi hoppas så klart att det ska ge något då han inte har några genetiska avvikelser. Det han har haft när han var liten var sköldkörtelfeber, som kanske kan ha påverkat men man vet inte säkert...Det känns så tråkigt att det inte forskas mer kring manlig infertilitet... :(

Såg att en hade svarat om syskonförsök... Det känns ju bra trots allt att möjligheten finns värre om man INTE får det... Sen får man låta naturen ha sin gång så att säga, det finns ju aldrig garantier för nått i ""normalafall" heller...

Uppdaterar efter våran nästa "skjutning"... *lite humor måste man få ha med sigi allt elände, annars blir världen så grå och tråkig*

Kram på er! 

Håll modet uppe!

Hur många försök av vardera har ni på er? Vart var ni och gjorde detta?

hej allihopa,

Vi var på sista skjutningen. noll spermier denna gång också. Jag blev faktiskt inte ledsen den här gången. Kändes lixom redan i förväg att de inte skulle hitta några... men vår läkare verkar inte vilja släppa taget om oss än. Vilket jag är JÄTTEtacksam för! Dom vill prova ytterligare behandlingar då min kille ha svarat bra vid hormonstimuleringarna som varit (trots avsaknaden av spermier).

Vår läkare presenterade en ny forskning som har gjorts på killar med ett ämne som ges till Bröstcancer-patienter... I den forskningen har det visat sig att samtliga försökspersoner kunde bilda spermier.... Så jag har fått tillbaka hoppet.   Det låter farligt med Cancermedicin men det är bara en hormon som minskar östrogenen i kroppen, så det är inte farligt att ta tabletterna. Så vi har fått en ny tid om 6 månader... :)

Jag känner mig hoppfull!!  

Oavsett utfallet så hoppas jag på bebis under 2016! biologiska eller inte. Det är dags nu! Längtan är enorm.

'Hur går det för er?

Tack hörrni!

Så spännande! Det är inte många dagar kvar... (om du menar 12 juli). Jag hade svårt att tänka mig en annan mans spermier i mig. Som du säger så var jag också nojjig. Men jag har försökt (och försöker) aktivt arbeta bort negativa känslor. Så fort jag känner olust eller "hur kommer det här att bli?" så börjar jag fundera på alla dom positiva aspekterna med att få ett barn. Som min kille brukar säga: "Målet är målet inte resan dit", hur det blir till är inte viktigt att det blir ett barn är viktigast.

Var stark och fokusera på slutmålet. Man ska självfallet låtas "sörja" över att det inte är ens killes spermier så man ska inte trycka bort känslorna. men som ett känt ordspråk, tiden läker alla sår. Man vänjer sig vid tanken om man får bearbeta den tillräckligt många ggr.

Kram på  er!

odie skrev 2015-09-26 15:48:52 följande:

Hej igen! Har kommit ganska långt sedan jag skrev detta inlägg i våras, kanske inte så långt på barnfronten, men väldigt långt när det kommer till hur jag ser på det framtida barnet! Ser inte längre ett donatorbarn som något misslyckande, utan som en stor lycka och jag är idag så tacksam för att möjligheten finns! När det kommer till behandlingen är jag idag inne på den tredje dagen med spruta på vår första IVF behandling och är upprymd men samtidigt nervös över allt som kan gå fel, men går allt som det ska blir vi föräldrar till sommaren och när jag tänker på det känner jag verkligen bara glädje och att det inte längre spelar någon roll att det är med hjälp av donator som vi får VÅRT barn. 

Hur går det för er andra? 

Hej!

Vi har gått på medicinering nu och absolut sista skjutningen är i december.... Det känns jobbigt. Men vi har en plan och en reservplan om det här misslyckas. Plan 1, söka oss till Carlanderska för öppen biopsi (hört att chansen att hitta simmare är större än med nål). Plan 2 donation och plan 3 adoption. Vi är i slutfasen för vår adoptionskurs och det är jättenyttigt, tycker ALLA blivande föräldrar bör gå en sån.... 

Hur går det för er Odie?