allting bara snurrar

Hej allihopa, jag måste få skapa denna tråd och skriva av mig lite.
Det hela började egentligen vid vår förra (första) graviditet, som slutade i ett traumatiskt och smärtsamt missfall i vecka 10. Åkte in och ut på akuten flera gånger pågrund av att det döda fostret inte ville komma ut. smärtan var fruktansvärd. fick tillslut träffa en gynekolog som genast bokade in mig för skrapning men dagen innan kom allt ut. Drabbades sedan av depression, som höll i sig ett och ett halvt år ungefär, vi lyckades inte bli gravida. testade oss på olika kliniker och allt såg bra ut, men det funkade i alla fall inte. Nu efter 2,5 år är vi gravida igen, är nu 26+2 och livrädd varje dag för att något ska hända med barnet.
Men till saken hör att jag hela livet varit extremt rädd för att föda barn, jag är extremt smärträdd. Var väldigt aktiv och klumpig som barn och hamnade flera gånger på lassarettet, jag vet inte om detta kanske ligger för grunden. Vid smärta så går jag in i mig själv och hamnar i någon slags panik/ångest vakum/bubbla och där får ingen kontakt med mig. Inte ens sambon. Vi har skrivit in oss för aurora samtal men jag känner redan nu att jag inte kommer att klara av en vaginal förlossning. Som barn var jag också med om övergrepp under fyra år vilket gör att jag har väldigt svårt att hantera att främmande människor ska röra i mig där nere. Jag har gått i terapi för detta flera år och jag mår idag bra och känner mig stark i mig själv, men vissa ärr kommer jag alltid att bära med mig. Som det här med att främmande människor ska röra i mig, har väldiga problem med att gå på vanliga gynekolog undersökningar.
Barnet som nu ligger i min mage är så älskat och efterlängtat att det inte går att förklara, problemet är som sagt denna förlossnings/smärt rädsla. Jag har redan på känn att aurora samtalen inte kommer att hjälpa, Hur ska jag på några månader lyckas "bli trygg". Allting lutar åt ett planerat snitt. då vet jag vilken dag det ska hända, jag kan förbereda mig vilket kan minska min rädsla. Jag behöver inte ha ont när jag kommer in och jag får träffa läkare och sjuksköterskor i lugn och ro. Det skulle hjälpa mig oerhört. Men då är jag ju självklart orolig för ryggmärgsbedövningen och hur ont man kommer att ha efter snittet, finns det någon här som gjort planerat snitt och själv haft förlossningsfobi? Skulle bli väldigt tacksam om någon kunde dela med sig av sina erfarenheter.
Tack på förhand!