Flera tanter som är på smällen 2015 ;)

Hej, är 41 år och har BF 22/1 2016. Har en pojke på 2 år sen tidigare. Har också varit med om flera missfall så det är något jag oroar mig för nu också. Tänker också på fosterdiagnostik. Skulle vilja göra Nipt men det kostar ju 10000kr! Lite över vår budget. Så det får väl bli moderkaksprov eller fvp trots liten ökad MF risk.

Känner igen det där med nästäppa som flera skriver om. Hade det i mitten och slutet av förra graviditeten men den här gången har den kommit redan nu! Inte kul att inte kunna sova ordentligt. Ska kolla om det finns någon säker medicin att ta.

det  blev nipt test är inbokad den 9/6.... onsdag...är lite less....jobbar hela helgen så jag kör lördag idag och äter chips och dipp fast jag inte borde för jag väger redan för mycket...

Hejhej

då är det inte bara jag som har nästäppan (missbrukar nezeril om nätterna...)

Jag var orolig första fem månaderna (flera missfall innan och långsam fosterdiagnostik) men när buffarna kom slappnade hjärnan av, plötsligt blev det roligt vara gravid! Har glatt mig åt sparkar en månad nu, och i v 24 är det väldigt fart på bebben, vilken skillnad för humöret ; ) 

Är det fler som åkt på äta järntabletter? Magen blir galen. Och rörigt komma ihåg med järntabletten får man inte ta mjölk eller kaffe på några timmar, och inte med vitamintabletten som har kalcium. Och min frukost är redan "upptagen" av ta Levaxin som inte heller får intas med mjölk/kalcium. Jag bara rör ihop allt hela tiden och glömmer och äter yoghurt efter järntabletten osv för jag blir glömsk... suck. Ni andra som tuggar järntabletter, hur gör ni? Jag fixar inte äta den varje dag, men den har (troligen) gjort mig lite piggare och jag har slutat blöda näsblod. Jag var yr och blödde näsblod i ett innan jag började knapra järntabletter, så det är väl tvunget fortsätta äta dem även om magen blir galen...

 

Hej alla!

Jag har följt tråden sedan jag plussade, men av oro inte riktigt vågat joina ...

Är så nojig att jag skulle kunnat vänta till typ bf om jag inte fått ändan ur vagnen idag. :)

Är 44 och hinner förhoppningsvis fylla 45 innan bebis kommer 27/11. Har två söner, tolv och fjorton, och en dotter som är fyra.

Vi gjorde NIPT på Vasamamma (rekommenderas, trevligt bemötande, fick svar efter åtta dagar) och fick veta att vi väntar en liten flicka till. Gjorde även kub innan och fick okej värden. Är i v 14 +1 idag.

Har mått sinnesjukt illa under den här graviditeten och kan inte äta ca 80% av det jag vanligtvis äter och gillar. Familjen har varit tvungna att anpassa sig, men de börjar så smått undra om jag kanske inte kan flytta nån annanstans ett tag...

Bullen jag gör tvärtom, tar multivitaminen och omega 3 på morgonen, järntablett varannan dag vid fikat då jag även tar en apelsin och levaxin på kvällen.

Jag blir omväxlande lös och hård i magen av järntabletterna.

Igår var jag i vecka 30+0! Högst en fjärdedel kvar av graviditeten.

Min största rädsla är nog att gå över tiden. Har läst så mycket om riskerna med det. Min BM sa att de kan göra en kontroll av moderkakan kring BF men det hjälper inte min oro så mycket. Helst vill jag att barnet kommer nån vecka före BF.

Var på inskrivet igår.. Vi är inte riktigt överens om dagarna mina beräkningar visar 9+5 hennes 9+2 jag kommer få rätt ????

Jag brukar ligga lågt på feretin värde normalt har varit på gränsen för anemi så jag kommer få järntabletter direkt antagligen ????

Väger alldeles för mkt också.... Ligger bara 3kg under vad jag gjorde när jag var höggravid med mina andra barn... Medicin har gjort att jag snabbt gick upp 12-13kg jättejobbigt.... Och jag ser redan nu ut att vara i sjättemånaden

På tisdag är det dags för nipt test och veckan efter midsommar blir det antagligen kub...

Börjar få lite kalla fötter också... Barn NU! vad fan tänkte man med.... Nu börjar ju dom andra blir ganska självständigt nu blir man ju pensionär innan man har lugn och ro igen....

Hej!

Kul att hitta denna tråd :)

Är 41, bor i Stockholm, och väntar nr. 3 den 17e Januari. 

Har två barn - en kille som är 8 och en tjej som precis fyllt 7.

3:an inte riktigt planerat men vi vet ju hur barn blir till  ;) så inte direkt en schock men jag trodde inte det skulle hända med allt man läser om fertilitet efter 35, 40, 41 osv. Har haft panik, blivit glad, panik, glad, panik, glad, undrar vem det blir :), blir rädd på FVP, ser framför mig hur store-syskonen träffas första gången, hoppas jag orkar leka....upp o ner mao. 

Inskrivning nästa vecka. 

Håller det väldigt tyst denna gång, vill inte att barnen ska få veta av någon annan än oss (vilket skulle hända...) och vill först veta att allt är ok och lugna oromolnen. 

Hur har ni gjort? Berättat direkt för barn(en) eller väntar ni?

Kramar :)!!