Hej!
41 år gammal & väntar mitt 4:e barn som är beräknat den 2/10, alltså i v 20 nu :)
Detta är en helt galen sladdis då vårat yngsta är 16 år (de andra är 17 & 19) så det känns helt enormt spännande :)
Å det är lika bra att svara på en gång...
Nej inte särskilt planerat & inte ens ett nytt förhållande utan samma gamla gubbe ;) :p
sladdmamman.blogspot.se
Har ni alla gjort fosterdiagnostik?
Vi valde bort det då vare sig jag eller maken vill eller kan (psykiskt) avsluta graviditeten & resonerar som så att vi får det barn vi får.
Låter kanske glättigt & som att vi farit runt i livet med våra 3 första med en guldsked i munnen men så är inte fallet tyvärr. Är idag på G att bråka med soc för att får det stöd via dem (LSS) för dottern.
Men hoppas ändå att vi ska ha beredskap och kraft att ta hand om ett barn med större behov.
Skogsbryn: Välkommen, håller tummarna för bra resultat!
Tatta: Välkommen!
Ja du ser hur olika vi alla resoerar 
inget rätt eller fel bara rätt eller fel för en själv
Tatta: Vi gjorde KUB egentligen mest för att få se bebis igen, trodde nog inte att något skulle vara fel på bebis
Hej och tack för alla era tankar. Jag är fortfarande hemma. Jag har bokat in ett besök på gyn idag på dagen. Kräktes massor i går och i natt. Magsjuka i samma veva eller hör detta ihop? Jag har blött alldeles för mycket för att bara vara lite blödning under graviditeten. Har samtidigt alla gravidtecken kvar. Har läst att det kan vara så då kroppen inte fattat. Men mina tidigare missfall så började det direkt med störtblödning och alla tecken försvann direkt när jag började blöda. Så det ger mig dumt nog lite hopp. Snart vet jag och det känns bra. Då kan jag sörja sedan, antar jag..
Ang det som många tyvärr går igenom, att det inte blir som vill & väntar sig och graviditeten får ett oväntat avslut.
Ni som varit med om att fått barn både i 20-års åldern och nu som 40+, känner ni en ökad oro?
Jag har alltid vart så himla lugn & cool. Har grundinställningen att kvinnans kropp är skapt för detta och har gjort det i alla tider liksom.
Men nu sedan ca 1 vecka tillbaka gnager en större & större oro för att det inte ska gå vägen ut. Jag längtar så enormt till ca v 25 då de flesta barn klarar sig även om förlossningen kommer igång. Tror (inbillar mig) att jag kommer vara lugnare då.
Bara det att det är så sjukt jobbigt att gå omkring och vara orolig hela tiden & samtidigt jobba, vara tonårsmamma (varav ena tonåringen har ADHD, depression & ångest och det är mycket roddande runt skola & mående) och samtidigt försöka vara glad utåt på något vis.
Känner mig lite trött.
Tyvärr konstaterades det att det var missfall i dag. Lycka till alla ni fina härliga tanter!
Nytt inlägg ;)
sladdmamman.blogspot.se/
Detta med nojjor.
Vi har ju valt att inte göra fvp eller något sånt så just den nojjan har jag inte riktigt men däremot har jag fått för mig att jag ska få för tidigt.
Varenda "konstig" känsla i magen är ett tecken för mig. Nu idag har jag gått 22 fulla veckor.Varje vecka känns som en vinst!
Vet inte var i från jag har fått dessa hjärnspöken. Mina 3 första är inte för tidigt födda.
Så jobbigt då man bara vill njuta.
Ja gudars vad jag har tänkt på detta med åldern!
Förra barnen var jag 22,24 & 25 år då de kom. Nu är jag nästan 42 då nr 4 kommer ;)
Lite skillnad!
Eftersom att våra är så stora, och jag inte fattade att jag var gravid förrän i v 10, så berättade vi direkt. De är ju delaktiga på ett helt annat sätt än om de vore småbarn (de är 16,17 & 19).
Nu när åldersnojan nästan lagt sig känns det däremot bara mysigt mest hela tiden :)
Är ni nöjda med er BM?
Kände igår efter mitt 3:e besök att nu byter jag BM.
Herregud jag är ingen mesig 20 åring denna gång ;) Nu får det bära eller brista. Jag byter barnmorska.
Tankar om varför kan ni läsa här:
sladdmamman.blogspot.com/2015/06/vikten-av-bli-lyssnad-pa-och-mognad-att.html
Oj vad jag är dålig på att skriva & läsa. Skyller på att sidan är så svår att ladda i vår gamla dator ;)
Jag är nu i vecka 28+2.
Mår sådär. Har mycket sammandragningar som gör ont. Måste vila mycket och är sjukskriven.
Annars är visserligen allt bra men det känns jobbigt & är påfrestande för humör och familj.
Blir inte heller någon längre tripp i sommar pga detta och främst dottern kommer att bli jättebesviken :(
Men men....
Tänkte om hon, jag & Knyttet istället planerar in en Stockholmstripp i vår så kan vi nog jämka lite ;)
V 30+6 idag :)
Tiden går så himla snabbt!
Är sjukskriven sedan i början av juli pga sammandragningar som gör ont.
Å som sköterska på en vårdavdelning funkar det inte då. För mycket tunga lyft etc.
Frustrerande att inte kunna göra det man vill då man känner att energin finns :/ Men bättre att vara försiktig för bebisen skull.
Nu ska jag sola, så jättesynd om mig är det inte ;)