Flera tanter som är på smällen 2015 ;)

Hej och välkommen hit :) Jag tycker hittills inte att det är jobbigare denna gång, ( förutom att jag har mer oro för missfall och så )jag ska inte hoppa hej än det kommer nog mer krämpor, är ju bara i vecka 9 än.

Hej på er!

Jag blir istället så himla avundsjuk på er andra som mår så bra!

Jag är ju sjukskriven sedan v7, (är i v 16)mår så illa, kräks och allt det där :(

I går när jag precis legat och spytt i badrummet och satt på badrumsgolvet och grät och gnällde om att jag inte orkar mer, kramade min sambo mig och sa "älskling tänk att det betyder att den lilla är kvar där inne iaf". Lätt för han att säga som slipper må skit tänkte jag, men jag fattar vad han menade!

Men jag är ändå så avis på er som mår bra!

Det är inte jättemånga som vet om att jag är gravid ännu, vi har valt att bara säga till dom närmsta (och mitt jobb såklart) tills RUL, även om KUB såg bra ut så vill vi ändå vänta, mest för att vi har många mf bakom oss så vi vill verkligen vara säkra på att den stannar :)

Sen blir jag så fånig och tror att om vi går ut med det så jinxar jag det säkert ;)

Min sambo är ganska mycket yngre än mig så det har inte varit några negativa kommentarer alls, vet inte om det beror på att vi bor i Stockholm också, rätt vanligt att man får barn runt 40 här.

Tycker det är så kul att tråden är så aktiv :)

Var i Sverige bor ni andra?

tboden: När jag väntade dottern började jag känna av henne redan i vecka 14 men den här gången har jag moderkakan i framvägg så började känna av sparkar först en bra bit efter vecka 20. Gissa om jag hann bli nojjig då

Välkommen :) 
Mår nästan för bra, så man undrar om det verkligen är något... Men lite illa mående har jag :) Ska på ultra i dag, för att se att allt är ok!!! :)

Tack :) det hoppas jag också!

Min sambo är 15år yngre än mig!

Och din?

Vad kul för jag finns också i södra sthlm!

Vi bor i Östra Skogås, var bor ni?

Det är hans första. Vi kämpat i ett år nu och haft 3missfall på ett år, och även gått igenom en fertilitetsutredning på Sophiahemmet, resultatet visade att hans spermier var tipptopp men mina ägg var usla, hade ett amh-värde på 0,07 så dåligt att dom inte ens erbjöd oss IVF, så äggdonation var det enda sättet för oss att kunna få barn. Eftersom jag är för gammal för att få göra det i Sverige (man måste vara under 40, och det är ca 2års väntetid) så började vi leta kliniker utomlands.

Vi fortsatte såklart ligga med varandra (som man gör i ett förhållande) men helt utan tanke på att det skulle bli barn gjorda, och tydligen lossnade det ett guldägg, för mensen var sen och gravtestet visade pluss, och jaaaaa den verkar vilja stanna denna gång, för här sitter jag nu i v16 :)